EFTER KONTORET?

Det visade sig bara skilja en vinter mellan tillförsikt och tomhet. För de boende i husvagnskolonin Kontoret vid Kungens kurva, granne med Sveriges mest kapitalstarka handelscentrum, kom 2011 års töväder, plusgrader och molnfria himmelsbilder med ett olycksbådande besked: Nu ska ni väck. 

Det har politiken bestämt. Måndagen den 14 mars 2011 kränkte bulldozrar och polisbilar kolonins gränser. De redan bostadslösa skulle vräkas.

Boendefrågor är överlag ovälkomna inslag i svenska politikers — och särskilt i lokalpolitikers — vardag. Bristen på varierande boendealternativ och respekt för olika lösningar speglar av sig i en cynismens vatten och stöter bort de inslag som simmar mot strömmen. Därför är utvecklingen i södra Stockholm smått unik, kanske rentav trendsättande. I tre år har de boende i skogsdungen vid Kungens kurva huserat här, grannarna (möbeljättar som Stalands, Ikea och Heron City) har sett på dem med svarta ögon, och anklagelserna om stölder, ordningsproblem och andra, till synes, reflexartade anklagelser har haglat in över makthavarnas skrivbord.

I samtal med de boende klarnar emellertid en annan bild. En där respekten för sina grannar, det vill säga Stalands, träder fram: "Vi vill bara vara ifred här, inte störa någon och inte bli störda i gengäld." De boende i husvagnskolonin talar om en tillfällig uppståndelse, där myndigheternas bulldozers och polisväsendets batonger kränker Kontorets gränser. Men sedan försvinner de förhoppningsvis och tar avvisningsordern med sig. Därefter kan den efterföljande katt-och-råtta-leken dra ut på tiden.

Juridiskt sett har kapitalet och politiken ändå vunnit segern mot kolonin, de små förhoppningar om att få erkännas som en alternativ republik i asfaltshavet är grusad och de är inte välkomna att stanna kvar, de ska bort. Och Huddinge kommun har tagit bladet ur munnen i form av en rättslig dom: "Olovligt markanvändande." Officiellt är det ordningen de skrämmer, utmanar.

Mot bakgrund av juridikens lättsmälta ord är det viktigt att ha i åtanke exakt vad det är som husvagnskolonin Kontoret utmanar, vilka lundar som deras magra infrastruktur skymmer. Den geografiska punkten som deras husvagnar vilar på, där de lever sina liv, ruvar på frågans egentliga sprängstoff. Och politikens enda prioritet. Här ska Förbifart Stockholm, ett av Sveriges största motorvägsprojekt (förlåt, infrastrukturprojekt) dra sin kniv, rakt igenom hjärtat på husvagnskolonins arma dunge, efter att ha släppt ut avgaseri närliggande naturreservat.

Vad som påbörjats ett stenkast från upplysta Heron Citys konsumtion och bekväma biofåtöljer är ett realpolitiskt projekt som dragit sitt spann över samtliga kontinenter sedan kalla krigets slut: Urban Facelifts. "Urbana ansiktslyft." I klartext inget mindre än en upprensningspolitik som slår två flugor i en smäll: visar på politisk handlingskraft samt avlägsnar sociala och ekonomiska problem ur synhåll. I syd har denna politik ofta skett av repressiva regimer i anslutning till valtider, något som oftast fallit redan lyckligt lottade i smaken.

Prov på politisk cynism förklädd till handlingskraft bevittnades under sommaren 2010, då europeiska demokratier "rensade upp" bland "slumkvarter" som främst beboddes av romer, majoriteten politiska nomader i ett fientligt EU-bygge. Har Sverige funnit sina motsvarigheter i boockupanter som står i vägen för storekonomins krafter? Bilder på bulldozers som rämnar husvagnskolonins magra infrastruktur säger mer än tusen ord. De är den kompromisslösa politikens språkrör.

Nu rycks husvagnskolonin Kontorets invånare upp ur ett boendetillstånd som måhända inte varit idealistisk men enligt egen utsago självvalt och förvandlas till urbana nomader. Alltmedan Stockholms politiker visar på handlingskraft och sopar vägen ren för Förbifart Stockholm, alltmedan de drabbade, redan socialt trängda individer, tvingas fortsätta att leta efter en plats i det framväxande moderna mönstersamhället.

Det är just det, avsaknaden av tilltalande alternativ, som socialarbetare kritiserar. Pertti Koistinen, socialarbetare vid Stockholms stad, har följt utvecklingen vid Kungens kurva noga under en tid och många gånger påpekat det kringliggande samhällets brist på attraktiva boendeformer. Han sätter fingret på "ensamheten" som möter många bostadslösa som rycks upp ur ett kollektiv och tvingas till socialkontor för nya lösningar.

Därför, menar Koistinen, avfärdas projekt som "Bostad först" (där bostadslösa tillges bostad i hopp om att mer skonsamt integrera sig i det övriga samhället) av många som lever utanför samhällets normer: "Övergången från kollektivboende till ensamhushåll blir alldeles för stor."

Var utvecklingen sätter sin punkt någonstans är långt ifrån klart. Däremot står det nära tillhands att, med Kontoret som exempel, konstatera att det inte är så långt till Harares slum, Manilas parallella asfaltskog och Bogotás utkanter, bebodda av tusentals internflyktingar — hur gärna vi än vill tro det.

Roten till den pågående vågen av urbana ansiktslyft, ojämlika villkor, stöpta av kortsiktiga politiska agendor växer även i en dunge nära dig och mig.

LÄS ÄVEN

Sol över kolonin

God jul: hälsningsfras eller rop på hjälp?

Tema: Finanskrisen

Förbifart Stockholm: mer än ett urbant ansiktslyft?

Läs fler essäer/debatter, ledare och reportage av Klas Lundström.