ESSÄER

Tolstoj & Krim

Striderna om Krims huvudstad Sevastopol 1855–1856 var kulmen på ett utdraget krig som har kastat långa skuggor över Europa. Dagens krig är som ett eko av Leo Tolstojs krigsromaner och vi kan lära av hans insikter.

Det kalla rikets mästare

Senvintern 2012-2013 seglar en döende meteorit in över Sibirien. På sin väg in över Uralbergen och nedslagsplatsen i miljonstaden Tjeljabinsks utkanter lämnade rymdstenen en utdragen svans efter sig. När man ser en stjärna falla under klara kvällar blundar många och uttrycker en tyst önskan, utan ord, bara den döende stjärnan – som redan dött för miljarder år sedan – känner till din vädjan. Den ryske författaren Vladimir Sorokin använder sig av liknande händelser som portar in till en ny litterär galax.

När böcker gör ont

Det gör fysiskt ont att läsa reportageböckerna 438 dagar och Bilal. Att vända blad är som att lyfta stenblock med ögonfransarna, att tänka sig in i journalisternas situation (kanske mer i civilbefolkningarnas) framkallar mardrömmar som förföljer en in i vardagens till synes meningslösa sysslor. Så jobbigt att det inte går att närma sig böckerna på ett tag. Men då kan jag inte låta bli att känna skam. Av olika anledningar. Eviga frågor om varför somliga föds in i givna mönster: fred, krig, konflikter, hunger, flykt, höstvardag.

Jag & e-boken

Boken och jag är en kärlekshistoria. Inte som den där om Julia och Romeo, den här är evig. Boken är en kärlekshistoria för många. Doften av en bok, känslan av att öppna den, ställa in siktet på första stycket, kanske studera baksidan och bokryggen innan du börjar.

"Salvador" av

Joan Didion

Joan Didion tilldelades inte Nobelpriset i litteratur 2013. Novellisten Alice Munro blev i stället den lycklige det här året. Personligen anser jag att Didions författarskap är en bekantskap som växer sig starkare och antar alltfler färger med tiden. Vi tröttnar inte på varandra, om en sådan liknelse låter sig göras. Didion, bördig från Kalifornien och född på 1930-talet, har likt få andra 1900-talsförfattare levererat litteratur inom så många olika sfärer som hon: prosa, essäer, kulturartiklar, framför allt litterära reportage.

Eduardo Galeano torkar Latinamerikas tårar

Galeano tvingades i exil när diktaturen och fascismen segrade i Uruguay 1973, i grannlandet Argentina fortsatte han sitt arbete tills samma militära ideologi, stödd av samma Vita hus som alltid i kalla krigets Latinamerika, grep makten även där. Varför var Eduardo Galeano ett hot? Mot vem? Han var en övertygad vänsterintellektuell och redaktionschef för den inflytelserika tidskriften Marcha. Hans verk manade till eftertanke och vidrörde individens poetiska och politiska ådra.

Litterära gåtor,

fiktionens verkligheter

Dimmiga och berusande vandringar mellan olika världar, såväl verkliga som uppdiktade, historiska som förträngda, verk där saker och ting inte måste uppträda som de förväntas göra. Jag som läsare måste emellanåt stanna upp mellan bokstävernas svalkande lugn och fråga mig: "Är detta sant, eller är det fiktionen som talar, men om det sant, hur kan Petri veta allt detta?"

Terrence Malick & tystnadens hemligheter

När Tree of Life nådde västvärldens biografer 2011 titulerades Terrence Malick ”den frireligiöse filmmakaren” på olika kultursidor till följd av filmens existentiella och andliga frågeställningar. Inget kunde vara mer förenklat, och orättvist. Malicks sparsamma filmkatalog har under fyra decennier behandlat teman som är allt annat än svartvita: kolonialism, krig, ekonomisk demokrati och vapnets förförande berusning och makt.

Babylons rötter

Artister som hänger sig åt rastafaris ickevåldsfilosofi har ofta trätt fram ur militära samhällen, ur repressiva kolonier eller stater beväpnade till tänderna. På Jamaica, såväl innan som efter självständigheten från Storbritannien, präglas politiken alltjämt av instabilitet, våld och förföljelse av sociala minoriteter.

Matkrisen?

Den rådande matkrisen är följden av en orolig global marknads stigande inflationer och höjda matpriser intill paranoida verklighetsanalyser. Ören och kronor som i tredje världen utgör skillnaden mellan överlevnad och svält. Matkrisen är det senaste, men långt från första, beviset på att det styrande ekonomiska systemet — kapitalismen — inte fungerar.

Vindens anarki

Ett rekviem för det som aldrig kan stängas in i nån bur, som aldrig kan vårdas ömt likt en relation värd att likställa med lycka. Ett rekviem för dem som kastar sig ut, som vågar. Som blir sina egna yrväder.

Sankta Helena

på liv & död

Napoleons fängelse. Hemvist för jordens äldsta levande varelse. En ö isolerad från omvärlden, i väntan på att Antarktis isar ska smälta...

Den glömda byn 

Mitt under brinnande världskrig nådde en säregen och poetisk dokumentärfilm de nordamerikanska biosalongerna: "The Forgotten Village." En tidlös dokumentär av Herbert Kline och Alexander Hammid baserad på John Steinbecks bok. "The Forgotten Village" handlar om livet på den mexikanska landsbygden, i en av tusentals glömda byar i Mexiko, ja, Latinamerika ― överallt i tredje världen.

Vem minns

en målvakt?

Sommaren 2014 agerar Brasilien värd för fotbolls-VM för andra gången. Första gången var 1950, då förlorade värdnationen finalen mot Uruguay. Det får inte hända igen. Om så sker kommer Brasilien att utkräva en syndabock att peka skulden på. Som skedde 1950 ― med fatala konsekvenser. Det här är en hyllning till Moacyr Barbosa Nascimento.

Alla vill till

Mörkrets hjärta

Många floder för en till Kongo. Inom litteraturen. Enskilda vita européers behandling, förnedrande politik och mord av kongoleser och utnyttjande av ett lands naturtillgångar finner många titlar bland bokhyllorna. Kongoleser spelar oftast birollen i sitt eget nationsbygge. Huvudrollen tycks evigt vigd åt multinationella gruvbolag, legosoldater, inbördeskrig. Vita män. Och ett och annat mordfall.

Irland x2:

Ulysses & Elizabeth II

Drottning Elizabeth II vandrade från prins Williams politiska sagobröllop rakt in i lejonkulans hjärta ― Irland. Det hela handlar naturligtvis om propaganda-segrar. Varken drottning Elizabeth eller Downing Street nummer 10 är föga beroende av irländarnas åsikter och insatser för samhället. De lever i helt olika världar. Och har så gjort sedan århundraden.

The Kim Show

Börjar diktaturbygget i romantiseringen, den utopiska bilden, av ett paradis? Medborgarna i Nordkorea kan inte undersöka sakens natur närmare, censur, reseförbud och allehanda hot hindrar dem. Vid sidan av svält och krav på deltagande i det större skådespelet.

Östersjöns glömska

Fredagen den 28 september. Höstvindar kränger då och då färjan på väg till Visby. Radion noterar att det är 18-årsdag för Estonias förlisning. Hösten 1994. Minnen tränger sig på lika oväntat som förkylningen några dagar tidigare.

Så har världen

gjorts vit

Vad kom först, Tintin i Kongo eller snön? Några bararbetare sjunger julsånger med sarkastiska stämmor, förlänger den kollektiva känslan av isolering. Så har världen gjorts vit. Vad kom först, opinionssiffrorna som smeker nyfascistiska partier på ryggen, eller vad det folkföraktet från medieeliten när de bestämde sig för hur du får och inte får delta i det så kallade offentliga samtalet?

Östtimor:

Krokodilernas land

(föreläsning)

Den bild jag hade av Östtimor innan jag reste dit är sannerligen inte densamma som jag har efteråt. Och det fastän jag slukade nära nog all litteratur och alla rapporter jag kunde hitta på området. Och kanske också därför: vad som slog mig är att ett land beskrivs och tar plats i officiella sammanhang — i rapporter, i den internationella politiken — medan ett helt annat hälsar en välkommen på plats.

Det handlar om något annat ...

"Du igen..?" "Ja..." "Jag såg dig här förut. Varför kommer du hit igen?" "För att sitta ner en stund." "Ska du läsa?" "Va, nej... Jag har musik." "Men den här platsen är till för läsning. På ett bibliotek läser man." Scen från ett bibliotek på Östermalm.

Torsdagen den trettonde

Ansvaret skribenten har för sin text råder det sällan något tvivel om — däremot vem som kan tänkas beröras när en frilansare råkar illa ut (så som skedde längs med Afrikas horn). Det ansvaret har många teorier beroende på vem du frågar, men allmänhetens åsikter om frilansjournalistens utsatthet och villkor har i kommentarernas fält, insändare och under resor i kollektivtrafiken snappats upp: "Jag håller med Bildt, bara att skylla sig själv om du är så jävla dum och reser till en sån plats." 

Ingen kvinnas land 

Marie Colvins sista reportage utspelar sig i "änkornas källare" i den belägrade staden Homs, i helvetets kittel i det syriska inbördeskriget. Colvin har vid det här laget bara några dagar kvar att leva, tills hon dödas i ett bombattentat av ett bostadshus i Homs. Dödas vid fronten av ett krig i egenskap av krigskorrespondent.

Gränslöst mod:

Ida Pfeiffers resa genom Borneo 

Den österrikiska vagabonden och reseskildraren Ida Pfeiffer nådde under några utdragna resor den holländska kolonins högborg i bortesta Orienten, dagens indonesiska Borneo: Kalimantan. Sättet hon reste och skrev på får vilken äventyrare eller modig frilansjournalist som helst att skruva på sig av oro. Och avund.

Umeå vs. Lappland,

Staden vs. glesbygden

Tidningen Fokus årliga "granskning" över Sveriges bästa kommuner att bo i visar den första norrländska kommunen först på plats 32: Umeå. Första kommun i inre Lappland att uppenbara sig på listan är Arjeplog — plats 51. Alltför stora växlar bör väl knappast dras av placeringarna, på sin höjd är det en fingervisning om hur långt ifrån de mest kapitalstarka svenska kommunerna de lappländska kommunerna befinner sig.

Amazonas arv

& ekoimperialismens arv

Hos Miljöförbundet jordens vänner kan man adoptera skog i Amazonas. En med tiden förmodligen växande trend bland (främst urbana) nordbor som vill känna sig delaktiga i kampen mot skövlingen. Ett slags social aktivism på avstånd där aktivisten de facto inte vet särskilt mycket om vart eller om nån dunge ens adopteras och räddas. Regnskog adopteras för att bevara träden inför framtiden, något som i praktiken mynnar ut i ett slags godhjärtad kolonialism som fått sällskap av än mer penningstarka och politiskt inflytelserika projekt.

Journalistikens Buddha

Den tyske författaren och under cover-reportern Günter Wallraff berättar för författaren Stig Hansén, i dennes förtjänstfulla intervjubiografi Wallraff, att en av hans stora förebilder är Buddha. Den fulländade, den upplyste. Buddha betraktade världen ur ett inre perspektiv, genom meditation, hans yttre fylldes av ett säreget lugn, en slags symbolisk hinna som sköljt ända in i nollnolltalet virrvarr.

"Konybrevet":

En dold agendas

kluvna tunga

De flesta har någon gång mottagit ett "Nigeriabrev", ett mer eller mindre seriöst försök att lura av människor pengar via lottovinster eller lukrativa erbjudanden via skräppostkorgen. Alltsedan dessa "brev" prejats bort från nättrafikens motorvägar har bedragare i alla möjliga och omöjliga kostymer tvingats till nytänk. Numera tycks fokus riktas mot människors dåliga samvete. Den kanske mest framgångsrika tycks vara "Kony 2012".

Den tatuerade republiken

På tågstationen i Yogyakarta, på Java, virar en ung man upp sin vänstra överarm. Längs huden svalkar sig en färsk tatuering under kaféets takfläkt. Han tackar för berömmet, motiven visar på ett ansikte utan tydliga drag, inringad i mörk bakgrund. För tjugo år sedan hade det här varit en omöjlighet i Indonesien, än mindre hade någon öppet visat sin nakna överarm med dess nytillskott utan att räkna med repressalier.

Fotbollens människohandel

Var står fotbollsspelaren i den uppskruvade industrin? Har de ens en talan? Ofta är de outbildade, mångmiljon-ärer innan de fyllt 20 år påtvingade allehanda sponsorkontrakt som förbinder dem att vara levande billboards för produkter tillverkade av företag med undermåliga etiska principer, inte sällan producerade av arbetare eller barn i tredje världen, avlönade med småmynt.