God jul: 

Hälsningsfras eller rop på hjälp?

Nu är det jul igen. Refrängen känns igen, alla kan texten ― men för många innebär julhelgen att stifta bekantskap med företeelser som gärna hamnar i skymundan av julfrid, ledighet och tända ljus i fönstren. Bakom gardinerna och snödrivorna blottar sig en annan verklighet (den som oftast beskrivs först efter jul- och nyårshelgerna), präglad av barnmisshandel, överkonsumtion, ensamhet.

BRIS (Barnens rätt i samhället) närmar sig sin mest hektiska tid: anonyma samtal från minderåriga som behöver någon att tala med, att berätta om misshandel, alkoholism och ensamhet som de antingen åser med egna ögon, eller faller offer för själva. Även föräldrar ringer: förklarar att de varit tvungna att låna pengar till julklappar, de var tvungna, för hur skulle deras barn behandlas i skolan om de inte hade några julklappar att berätta om?

Personligen kan jag inte skaka av mig en äckelkänsla som infinner sig varje december: kalla mig gärna cynisk, bitter, men den penningfest som julfirandet mynnat ut i bland den rika världens folklager är skrämmande. Och naturligtvis inte hållbar. Den ekonomiska pressen ökar markant under jul- och nyårshelgerna. Medier turas om att redovisa hur julkonsumtionen slår nya sifferrekord. De summor vi lägger ner på gåvor, kött, alkohol och dylikt överstiger enskilda länders årliga BNP. Vi talar big business, ett mantra som inte enbart upprepas varje år ― att konsumera nära inpå randen till privatekonomisk kollaps har blivit en del av vår livsstil. Vår religion.

En religion med ett högt pris. På Folktandvården i Skärholmen berättar tandläkare att antalet sena avbokningar ökar varje december. Lokalerna är nästan tomma. "Folk prioriterar annat", säger en tandläkare. "Man har helt enkelt inte råd att både köpa julklappar och gå till tandläkaren." Känn på den meningen, vad säger den oss? I Sverige år 2012 tvingas familjer välja mellan tandhälsa och julkonsumtion. Så har det dock varit länge och de senaste åren har sett en cementering av antalet barn som lever i fattigdom. Den moderatledda alliansregeringen menar att siffran minskar, men saken är den att klassklyftorna vidgas och skillnaden mellan rika och fattiga barn i dagens Sverige växer. Sedan 2007 har 3 000 barn vräkts från sina hem.

Julen är uppoffringarnas tid. I det nya klassamhället återvänder många barn från jullovet och tvingas ljuga inför lärare och skolkamrater om hur julen firats, om vilka julklappar de fått. På BRIS vet man hur saker och ting verkligen förhåller sig. För några år sedan hörde jag mig för om barnens generella välmående under julen. Beskedet var som en sten i hjärtat: "Jullovet är den värsta tiden för många barn." Helt oacceptabelt. Det är inte hållbart att den rika världen ger efter för marknadskrafter på bekostnad av samhällets svaga. Vare sig ekonomiskt eller socialt. Julen demonstrerar tydligare än någon annan högtid klassamhällets välstånd i Sverige och "God jul" kan lika mycket vara en artig hälsningsfras som någons rop på hjälp.

Läs fler essäer, reportage, ledare och böcker av Klas Lundström.