"SAUDIAFFÄREN": EN MORALISK KOLLAPS
FRIA TIDNINGEN (19/12)
I P3 Dokumentärs välgjorda avsnitt om "bordellhärvan" på 1970-talet säger Leif GW Persson, en av skandalens huvudrollsinnehavare: "Hade det där hänt i dag så skulle det ha tagit en timme, så hade de varit politiskt tillintetgjorda." I dag är det inte så, menar GW. Politiker kommer inte lika lätt undan när de ertappas med slipsen i syltburken.
Leif GW Persson talade om de makthavare som i olika grad och på olika sätt medverkade i mörkläggningen av en promemoria skriven av dåvarande polischefen Carl Persson. I den pekades förre justitieministern Lennart Geijer ut som säkerhetsrisk. En mörkläggning som gäller än i dag tog vid. Deltog gjorde ledarna för båda politiska blocken, Olof Palme och Torbjörn Fälldin, samt personer som Ebbe Carlsson och Aftonbladets dåvarande chefredaktör Gösta Sandberg.
Samtliga nämnda personer kom ut relativt torra på andra sidan om skandalens storm. Karriärer led inga skador. Det vore en omöjlighet i dag, hävdade GW Persson, i alla fall om en bordellhärva skulle brisera i den svenska storpolitikens hjärta. Eller?
Den 25 november tilldelades Ekots reportrar Bo-Göran Bodin och Daniel Öhman Stora journalistpriset i kategorin för årets avslöjande. Synnerligen välförtjänt. Avslöjandet rörde en politisk praktskandal med rötterna i ljusskygga vapenaffärer med regeringens kännedom som slutar i en av världens mest primitiva diktaturer: Saudiarabien. Härvan fick namnet "Saudiaffären" och Ekots reportrar har i flera omgångar bordlagt bevis som inte bara visar att Sverige ämnat hjälpa Saudiarabien med ett bygge av en vapenfabrik, det var därtill aldrig meningen att allmänheten skulle få kännedom om saken.
Nu är "Saudiaffären" inte bara ett ord som gemene mediekonsument bekantat sig med det senaste året, affären har även kvalificerat sig bland Sveriges största politiska skandaler. I skamvrån står "Saudiaffären" bredvid IB-affären, utlämningen av de två svensk-egyptierna till CIA-initierad tortyr, samt den redan nämnda bordellhärvan.
Nu börjar en ny episod i "Saudiaffären". Så vad händer nu, frågar sig många. Visserligen har en försvarsministers avgång redan svept oss förbi, men Sten Tolgfors hävdar att entledigandet inte hade med eventuella misstag i affären att göra, skälen som uppgavs var familjerelaterade.
Slutar härvan där, efter att Tolgfors rensat sitt skrivbord på Försvarsdepartementet? Ja, det verkar så, prominenta journalistpris och stort genomslag till trots. Utredningar har startats, kommissioner ska bena i ansvarsfrågan ― men vad kommer egentligen att förändras vid dagens slut? Den cyniskt lagde rycker på axlarna.
Här är det läge att minnas GW:s kommentar angående bordellhärvan på 1970-talet: Hade en liknande skandal ägt rum i dag hade de inblandade varit politiskt tillintetgjorda inom en timme. GW har dess värre fel. Det var inte sämre förr, det är lika illa i dag. Kanske värre. Alliansregeringen sitter kvar trots att dess tyngsta företrädare ― utrikesminister, försvarsminister och handelsminister ― farit med osanning om spelet bakom vapenfabrikens färd från idé till planerat (och delvis svartbetalat) projekt.
Den minister som tvingas avgå i dagens politiska Sverige är därtill långt ifrån tillintetgjord. Är du moderat ex-minister sparkas du snett till höger, till näringslivets lobbydjungel eller rådgivarbyråer. För socialdemokrater finns alltid stiftelser döpt efter någon av partiets landsfäder. Tolgfors ser just nu att bli "Saudiaffärens" enda offerlamm, regeringen har veckorna efter att Ekot-reportrarna tilldelades Stora journalistpriset lyckats tysta ner historien i medierna.
Till reportrarna sade Mats Lindberg, professor i statsvetenskap vid Örebro universitet, att "Saudiaffären" mer än något annat visar på en moralisk kollaps. En sannerligen träffande summering. "Saudiaffären" och dess tysta eftermäle bland politiker och medier säger en del om demokratins tillstånd i Sverige: den är inte stark nog att förmå regeringen till insikt om att dess förtroendekapital är förlorat.
Och det trots att den största politiska skandalen på tio år har briserat under dess fötter.
Läs fler essäer och debatter av Klas Lundström här.
