Köttets börda

LEDARE | FRIA TIDNINGEN

Julfirande och nyårsfester innebär överkonsumtion av kött. Kan en planet som stadigt närmar sig tio miljarder mänskliga invånare överleva på sikt med dagens köttkultur? Absolut inte. Det vore långsiktigt folkmord.

Det handlar således om kollektivt ansvar och ändrade självbilder. I Uruguay är köttkonsumtionen per invånare som högst. Här är köttet en religion, ett högre väsen. En kvinna säger: ”En måltid utan kött är ofullständig.”

Ändrade mentaliteter, inställningar och beteenden kan kräva generationer. För bara något årtionde sedan betraktades vegetarianism som något udda, ofullständigt. I dag har till och med skolor köttfria dagar. Men människan är ingen ö och alla borde sträva åt samma håll. Så sker inte nu: köttätandet ökar globalt och är vid sidan om vår energikonsumtion planetens värsta huvudvärk.

Köttätandet tvingar oss längre och längre in i en återvändsgränd där tomma tallrikar efter uppätna biffar, hamburgare och kycklingkottletter har hjälpt oss gräva vår egen grav. Det är hög tid att sätta besticken i våra egna samveten. Det börjar bli bråttom.

Replik på debattinlägg publicerat i Fria Tidningen:

Kött icke desto mindre ett problem

Det finns många poäng i min motdebattörs debattartikel, särskilt visar det på frågans omfattning. Den är inte svart eller vit. Men i takt med att planeten mister sitt lyster i överkonsumtionens spår är det hög tid att sätta fingret på människans största laster. Ett av dessa är utan tvivel köttkonsumtionen.

Och ett som människan genom sitt personliga agerande och i kollektiv form besitter förmåga att förändra. Men att tro att planeten - eller för den delen människan - skulle uppnå bästa möjliga levnadsform enbart genom att sluta äta kött är inte heller hela lösningen, men det kan definitivt vara ett steg på vägen.

Debatten om genmodifierade grödor som ickeköttätare använder i sin kost är viktig, och sätter fingret på den matindustri som håller världen i ett järngrepp. Men att fortsättningsvis uppvisa köttkonsumtion som en nödvändighet av fysiska skäl är definitivt inte det mest intressanta, särskilt med tanke på att många ickeköttätare uppvisar bättre värden i kroppen än personer som äter kött.

Här i "köttlandet" Uruguay har jag träffat en österrikisk kvinna som undvikit kött och fisk i över 20 år, och som vid en nyligen genomförd läkarkontroll hänförde sin läkare med sina positiva och friska värden. Alltså har Eva Dalkvist delvis rätt i att det även handlar om att välja grödor som är ekologiskt hållbara, men främst handlar det om en syn på våra grannar här i världen, såväl människor som djur.

Har inte alla rätt att leva så länge de själva önskar?

Läs även

Köttlandet

Läs fler reportage, essäer, böcker och ledare av Klas Lundström