I MALMÖ FÖRVERKLIGAS SD:s VÅTA DRÖMMAR

  FRIA TIDNINGEN (8/1)

I mellandagarna visades American History X på tv, en film om nynazism och strukturell rasism i USA (passande nog delvis filmad i svartvitt). En scen i mittenakten visar en samling en kväll i Venice Beach. Närvarande är frustrerade vita ungdomar som lyser upp när verkligheten beskrivs i svartvita penseldrag: miljarder dollar läggs på illegala invandrare i stället för på dem, legitima medborgare i USA.

De är offer för en generös och ohållbar flyktingpolitik. Ett slags gatans parlament bestämmer sig sedan unisont för att själva genomdriva den rättvisa de tycker samhället förvägrat dem. En rättvisa främst grundad i "de vitas" överhöghet och vikten av att förpassa "illegala invandrare" bortom USA:s gränser.

Konst och verklighet smälter samman. Ett globalt hat reducerat till propaganda som inte bara hörs bland socialt frustrerade samhällsgrupper i USA, de hörs även bärande kostym i Sveriges riksdag. Och bilden känns igen när mobben beväpnad med järnrör och primitiva tillhyggen, anförd av filmens huvudkaraktär, en nynazist plågad av saknaden efter sin döde far, anfaller en närbutik som råkar drivas av en sydkorean.

Såväl primitivismen som järnrören har vi sett förr, filmat av sverigedemokraten och "islamexperten" Kent Ekeroth, där han och två andra riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna beväpnar sig med järnrör för att stå upp för svenskheten. I det här fallet en berusad man.

Om det ändå vore så att jakten efter illegala invandrare främst bedrevs av män och kvinnor med ena foten bland Sverigedemokraternas väljarkår och den andra i antiislamismens syrefattiga labyrinter. Men så väl är det inte. Jakten efter människor som riskerat liv och lem för en bättre tillvaro i Sverige i allmänhet och EU i synnerhet bedrivs på högsta nivå.

När justitieminister Beatrice Ask (är hon ens utbildad inom juridik?) vill sätta hårt mot hårt för att spåra organiserad brottslighet bland tiggare i storstäderna spelar hon ett högt spel. Att dra människor över en kam, som nu görs i form av att utmåla alla tiggare till brickor i organiserad kriminell verksamhet, låter som ljuv musik i såväl polisväsendets som sverigedemokraters öron. Att enklare få tillstånd att gripa tiggare innebär även att polisen snabbt kan "gripa illegala invandrare", något sverigedemokrater ser som en prioriterad fråga (minns här gatans parlament i American History X: samma slutsatser, olika metoder).

Men på vissa håll i Sverige har jakten efter papperslösa immigranter mynnat ut i hänsynslös politik. Tidningen Re:Public publicerade nyligen ett hjärtskärande reportage om REVA (Rättssäkert och effektivt verkställninghetsarbete), ett nationellt projekt vars syfte är att utvisa papperslösa. Metoderna ger resultat, visar tidningens granskning: i Skåneregionen har antalet utvisningar ökat med 25 procent.

Migrationsverkets mål är att följa "Dublinförordningen" som menar att asylsökande måste tillbaka dit de först sökt asyl för beslut. Gränspolisen har med REVA i ryggen trappat upp jakten efter papperslösa, de väntar utanför fastigheter, vid fotbollsträningar, skolor och daghem. Minderårig eller inte, det spelar ingen roll i REVA, ett pilotprojekt som snart gäller i hela Sverige.

I Malmö bevittnar akutmottagningar om REVA:s konsekvenser. Papperslösa vågar inte längre komma av rädsla för att gripas. Allt fler går under jorden permanent; barn plockas ur skolan, den sociala kontakten blir noll, krigs- och tortyrskadade som lider av posttraumatiska stressymptom får ingen vård. En tickande bomb bortom vårt synfält? Tidningen Re:Public visar exempel på ungdomar som gripits av gränspolisen på öppen gata för att kort därefter utvisas, minderåriga och ensamma.

Allt är en del i EU:s hårdare migrationspolitik, påhejad av bruna partier och framväxande samhällsströmningar i spåren av unionens ohållbara finanspolitik. En praktisk politik som spelar nyfascistiska partier som Sverigedemokraterna i händerna eftersom den borgerliga alliansen genomdriver en politik idé som länge bara var förbjudna visioner i SD:s partibunker. Tydligare bevis för SD:s verkliga inflytande än radikaliseringen av Sveriges asylpolitik kommer vi inte.

Inte än.

Läs fler essäer/debatter och reportage av Klas Lundström.