HONDURAS GOES HONG KONG

  FRIA TIDNINGEN 29/9

Det är nu drygt tre år sedan Honduras lagligt valde president Manuel Zelaya störtades i en militärkupp. Västvärlden fördömde inte kuppen utan skyllde tvärtom det politiska kaoset på Zelaya själv.

Politiskt var läget spänt, ett konstitutionsval stod för dörren, Zelaya anklagades från olika håll för maktfullkomlighet, från andra hörn började det viskas om en demokratisering av den länge ekonomiskt och politiskt illa skötta centralamerikanska republiken 1821.

I krisens storm fanns en tydlig vinnare: Honduras oligarki som i kuppens spår gett efter för atlantkustens förfall i kokainbonanzans spår. Nyligen tillkännagav landets de facto-president Porfirio Lobo planer på en ekonomisk frizon med egna lagar, villkor, polisväsende och juridiska premisser.

Inspirerad av frihandelszoner i Filippinerna, Hong Kong och Singapore. Planerna på "en stat i staten" har redan stött på kritik men klart är att nordamerikanska konsortium, som i Centralamerika skönjer en växande låglönemarknad efter att Asiens medelklasser svällt till oigenkännlighet, ser på regimens planer med tillförsikt och vattnade munnar.

Under min reportageresa genom Honduras atlantkust, Moskitkusten, yppades just dessa farhågor: kuppen var aldrig till för folkets bästa, som en närmast desperat butiksägare uttryckte saken, kuppen hade endast ett syfte: att öppna de ekonomiska portarna för utländska intressenter.

Att Honduras de facto-president, vald i en folkomröstning som bojkottades av 70 procent av landets röstberättigade, nu påbörjat Latinamerikas kanske mest radikala nyliberala projekt sedan millennieskiftet säger en del om regimens ambitioner — och vilka deras politik är tänkt att gynna. Inte Moskitkustens invånare, i alla fall...

Frågan är varför en ekonomisk frizon planeras just nu?

För att säkra en länk till omvärlden i takt med att Latinamerika i allmänhet och Centralamerika i synnerhet har förpassat Lobos regim till den regionalpolitiska periferin. Relationerna till grannländerna (framförallt Nicaragua) och kontinenten (främst Brasilien och Venezuela) är frostiga och Colombia och USA var länge isolerade i sitt erkännande av Honduras nya regim.

Den viktigaste frågan är ändå huruvida ett honduranskt "Hong Kong" kommer att generera i förbättrade villkor för landets tusentals socialt marginaliserade. Dessa autonoma ekonomiska projekt, visar oss historien, förvandlas ofta till laglösa frizoner. I Filippinernas frihandelszon i huvudstaden Manila har fackliga villkor varit bannlysta och kvinnor farit illa i händerna på nordamerikanska marinsoldater som tack vare frizonens laglöshet gått fria. Profiterna inifrån dess murar spiller sällan över på världen utanför.

Honduras facit som växande transitpost för smuggling och narkotika från Sydamerika till Mexiko och USA reser även frågor kring frizonens eventuella roll i den organiserade brottslighetens händer. En ekonomisk frizon torde vara drömplatsen för effektiv penningtvätt. De honduranska brottssyndikaten har redan, med eller utan ekonomisk frizon tillhands, väl anlagda nät till Honduras politiska och ekonomiska näringskedja. De opererar inte bara inom drogruljansen utan även på mat-, fiske- och timmermarknaden med stora förtjänster som i stället borde ha kommit civilbefolkningen till del.

Med tanke på Honduras fria fall på den demokratiska och mediala fronten sedan kuppen 2009 är det föga troligt att räkna med ökade sociala satsningar vid sidan av den planerade ekonomiska frizonen. En frizon skulle placera ut en livboj för den sort av nyliberalism som under 1980-talet plågade livet ur tusentals latinamerikaner i form av nedskärningar, nedmonterade företag, nedslagna strejker och IMF:s strukturanpassningsprogram som inte såg den ökade fattigdomen för alla miljarder som västerländska bolag säkrade i avregleringarnas spår.

Honduras ickelegitima regim må önska sig en sådan morgondag, men det är föga troligt att gemene honduran gör det. Tårarna som rann ur många honduraners ögon när Manuel Zelayas intressanta demokratiseringsprojekt grusades vittnar om den saken.

Läs fler essäer och debatter av Klas Lundström här. Han har även skrivit om Honduras i allmänhet och Moskitkusten i synnerhet i reportageboken Badlands.