Pilgrimens resa
TEXT & FOTO Klas Lundström
USA:s klimatpolitik och energiproduktion befinner sig i ett paradigmskifte. Satsningar på förnybara energikällor växer medan planer finns på en oljeledning genom ekokänsliga regioner och under förstamerikaner heliga marker. Ett halvår sedan ockupationen vid Standing Rock är frågan om grundvattenkällor och oljeledningar återigen i fokus. Och för Ramapoughstammen väntar rond två mot Donald Trump.
En påkörd ren ligger död längs med väg 287 i norra New Jersey. I Ringwood, en inbjudande tillflyktsort i skogarna längs med Wanaquesjön några kilometer från New Yorks delstatsgräns, vittnar fordons registreringsskyltar om sommarbesökare från hela USA. En idyll under en klarblå himmel i den del av Appalacherna som kallas Ramapobergen och som fram till mitten av 1800-talet främst beboddes av män och kvinnor tillhörande Ramapoughstammen. I generationer talades det om en annalkande fara som hotar skogarnas vatten och jordar. Och allt liv.
1967–1971 tycktes det som om profetian blev krass verklighet: biljätten Ford ertappades med att dumpa industriavfall i naturen. Gifter orsakade sjukdomar och missfall. Många av de drabbade var Ramapough.
Nu, ett halvt sekel senare, är varslet aktuellt på nytt. Nu i form av en 286 mil lång oljeledning. ”Den svarta ormen”, enligt kritiker.
Eller ”Pilgrimen”, som den heter officiellt.
Pilgrim Pipeline ska dagligen transportera 200 000 ton råolja från nordöstra New York till hamnstaden Linden, New Jersey. Namnvalet sätter fingret på vad projektet handlar om, menar George Bochis, vice-vd för holdingbolaget Pilgrim Pipeline (PPH):
– Pilgrim ska säkra tillförlitlig tillgång till råolja, bensin, hushållsolja och diesel i New Jersey och New York. Samtidigt minskar växthusutsläppen tack vare att vi ersätter tusentals årliga lastbilar med en oljeledning.
Projektet befinner sig i ansökningsstadiet och något datum för första spadtaget är inte satt. George är ändå övertygad om att projektet kommer förverkligas:
– Vi har blivit väldigt väl mottagna i båda delstater när vi presenterat projektet. Intresset är stort och att få borta tunga transporter från järnvägar och motorvägar är helt nödvändigt.
Anne Powley, aktiv inom Koalitionen mot Pilgrim Pipeline (CAPP) och boende i Mahwah, i Bergen County, nyanserar bilden:
– Lokalpolitiker i samhällen som Pilgrim skulle korsa ställer sig kritiska till hela projektet. Mahwahs kommunstyrelse har fattat beslut om att förbjuda oljeledningen.
I Bergen County öster om Ringwoodskogarna har 15 städer beviljats ekonomiskt bistånd för att bestrida projektet juridiskt.
– Oljeledningen väcker oro för miljöorättvisa samt hotar våra vattenkällor, säger Anne Powley.
George Bochis är medveten om kritiken och påminner gärna ”behåll-allt-i-marken” om deras ”orealistiska energikrav” samt om ”USA:s hundraåriga beroende av naturgas, kol och olja”. Dagens oljeledningar byggs på ett säkrare sätt, menar han, men medger att risker alltid följer med infrastrukturprojekt som oljeledningar och några garantier om noll läckage vågar han därför inte ge:
– Visst, det finns inga ”garantier” mot läckage och olyckor, men våra motståndare erbjuder å andra sidan bara falska förhoppningar.
Femton mil norr om Albany, New Yorks huvudstad och Pilgrims startport, återfinns miljontals hektar av skyddad natur omgärdad av bergsområdet Adirondacks mäktiga skogar. Mike Sheridan, chef för Elk Lake Lodge, styr kanoten allt längre in bland vassen medan en pinnsmal svart orm uppslukas av grönskan. Han växte upp i Montana i nordvästra USA och har sett landets gas- och oljeindustri på nära håll. En oljeledning på tröskeln till en av östra USA:s känsligaste ekozoner vore olyckligt, menar han:
– Det känns som om naturen förvandlas till små isolerade fickor i ett industriellt spindelnät. Här hämtar vi vatten ur egna brunnar. Vilka konsekvenser skulle ett oljeledningsläckage få för regionen?
Mike Sheridan stannar upp och funderar över sin egen fråga.
– Det är för kortsiktigt, säger han sedan.
Det må vara kortsiktigt, invänder Brad Morris, en mäklare från Pennsylvania som spenderar helgen vid Elk Lake Lodge tillsammans med sin fru: men vilka är alternativen?
– Vi måste ju värma våra hus med någonting, menar han. Fracking av naturgas och olja är ett nödvändigt ont om vi ska kunna hålla oss varma under vintrarna. Solen skiner ju inte varje dag.
Däremot skiner den upp New Yorks – och USA:s – energiprognoser.
I februari kungjorde guvernör Andrew Cuomo att New Yorks solenergiproduktion ökat med 800 procent sedan 2011. Målet är att hälften av all energiproduktion år 2030 ska komma från förnyelsebara källor, resten ska hämtas från nordöstra USA eller Kanada.
Inte från North Dakota, och ”frackad” olja, med andra ord. Det är ifrån Bakkens oljefält – även kallat ”präriens Kuwait” – som PPH kommer att transportera sitt bidrag till New Jerseys och New Yorks energigryta. Enskilda delstaters gröna energiomställningar sätter därför frågetecken kring bygget av ännu en storskalig oljeledning som PPH uppskattar kommer att kosta 8,5 miljarder kronor att färdigställa. Konsumtionen av förnybar energi växer och en rapport från nationella laboratoriet för förnybara energikällor (NREL) fastslår att tillgänglig teknologi skulle kunna fylla USA:s energiportfölj med 80 procent förnybart redan år 2050.
Förhandlingarna om Pilgrim Pipeline äger rum i ett skede då USA:s energi- och klimatpolitik träder in i en ny era under president Donald Trump. Hårdare restriktioner mot gruvproduktion i samband med grundvattenkällor som infördes under förra presidenten Barack Obamas tid i Vita huset har lättats och Trump har lovat den fossila energiindustrin ljusare tider.
Diskussionen om Pilgrim sker därtill med ockupationen vid Standing Rock i färskt minne. I North Dakota bidrog folklig mobilisering till att den planerade oljeledningen Dakota Access Pipeline (DAPL) tvingades till halt – dock endast fram tills en presidentorder från Trump gav projektet grönt ljus att återuppta arbetet.
Narrativet känns emellertid igen: ursprungsfolks marker används som genomfart för ekonomiska intressen, med stora ekologiska och sociala insatser. I North Dakota stod Lakotastammen mot det Texas-baserade Energy Transfer Partners – i gränslandet mellan New Jersey och New York ställs Ramapoughstammen mot PPH, grundat av Koch-koncernen som drivs av David och Charlie Koch, två högerextrema miljardärbröder.
Enligt tidskriften Expo har Koch-bröderna bidragit till att radikalisera den amerikanska konservatismen, men familjen Kochs högerextrema engagemang och antifackliga korståg löper långt bak i tiden. Förmögenheten grundlades via affärer med Stalin och Hitler och i dag står kontroversiella gruvprojekt högt upp på listan, däribland försöket att häva förbudet att bryta uran i Grand Canyon.
Går det då att betrakta Pilgrim Pipeline som nästa frontlinje i kampen om USA:s energipolitiska framtid och ursprungsfolks rättigheter? Både ja och nej.
– En tydlig skillnad är att Pilgrim Pipeline ännu har börjat byggas, säger Ken Dolsky från Koalitionen mot Pilgrim Pipeline (CAPP). Och några heliga marker för förstamerikaner har inte förstörts, som var fallet vid Standing Rock.
Återigen hamnar dock frågan om förstamerikaners rätt till mark i fokus. Pilgrim Pipeline planeras att dras under marker som Ramapoughstammen betraktar som heliga. Och det är heller inte första gången Ramapough ställs öga mot öga med Donald Trump.
När stammen 1993 erkändes av New Jersey och ansökte om federalt status från regeringen öppnades möjligheten för Ramapough att bedriva skattebefriad spelverksamhet inom reservatsgränser, enligt Indian Gaming Regulatory Act. Trump stämde staten med hänvisning till lagen och ansåg sig diskriminerad eftersom potentiella gäster till hans kasino i Atlantic City numera kunde nöja sig med förmånligare priser i Ramapoughs reservat.
”Jag tror att jag kan ha mer indianblod än många av de så kallade indianer som nu försöker öppna reservat”, sa Trump i en radiointervju.
USA:s nuvarande president bedrev vad Ramapoughhövdingen Dwaine Perry kallar ”en smutskampanj byggd på rasistiska lögner som de än i dag tvingas leva med”, och något reservat godkändes aldrig. Trumps kasino kunde andas ut. Beslutet innebär att Ramapough inte beviljas de rättigheter som erkända stammar tillgodoses: banklån, tillgång till sjukvård och – framför allt – mark. Utan godkännandet som juridiskt kort att lägga i spelet om Pilgrim Pipeline står stammens grundvattenkällor och faller med jokrarna i Washington.
”Under Trump kan mycket hända”, säger Jeff Tittel, chef för miljöorganisationen Sierra Clubs New Jersey-avdelning, till New York Times. Enligt Sierra Club kan ”ett mindre läckage råolja utradera tillgången till dricksvatten för miljontals människor under ett helt år”. För tillfället finns inte alla tillstånd inom räckhåll som PPH behöver för att påbörja projektet, mycket tack vare lokalpolitiska initiativ. ”Vår största oro är därför att [PPH] bara inväntar Republikanerna att börja ändra lagarna kring det”, säger Jeff Tittel.
Men bortom all politisk taktik och tillståndsprocesser kring det som demonstranter kallar ”den svarta ormen” och anhängare välkomnar som energiförsäkrare finns något större, menar Mike Sheridan, chef för Elk Lake Lodge:
– Naturen fanns och fungerade i miljontals år innan vi människor dök upp och började bygga och ha oss. Synd bara att vi ska lämna så mycket skräp kvar efter oss. En till oljeledning är ju inte exakt vad vi behöver just nu.
Fakta
Pilgrim Pipeline är en drygt 240 mil lång planerad oljeledning som ska dras under marken med start i Albany, New York, ner till Linden, New Jersey. Projektet ska finansieras av holdingbolaget Pilgrim Pipeline (PPH), grundat av de kontroversiella affärsmännen och bröderna Charlie och David Koch, och beräknas kosta cirka 8,5 miljarder kronor.
Projektet kritiseras av lokalbor och miljöorganisationer som tack vare framgångsrik lobbying förmått lokalpolitiker, främst i Bergen County, New Jersey, att motsätta sig den planerade oljeledningen. Bekymmer finns också när det gäller oljeledningens rutt, som bland kommer dras i närheten av grundvattenkällor som inte bara är primära dricksvattenbrunnar för miljontals amerikaner, utan även viktiga komponenter i bergskedjorna Adirondacks och Catskills ekosystem.
Ett läckage skulle innebära decennier av kostsamt saneringsarbete, menar kritiker och tillägger att regionen redan har fullt upp med att städa upp efter tidigare oljeläckage och utsläpp av industriellt avfall, under 1990- respektive 1970-talet.
PPH hävdar å sin sida att den planerade oljeledningen kommer att uppnå samtliga miljökrav. Något slutdatum för besked om Pilgrim Pipelines framtid är inte satt.
Källor: PPH, Sierra Club, NJ.com, New York Times
Homepage
