Månkolonialismens början

TEXT & FOTO Klas Lundström

Vem vill inte ha en egen måne? Att landa på, studera genom stjärnkikare, bygga sin diktsamling kring. Privatiseringen av rymden står inför möjligheten att blomma ut i sin fulla vidd.

Under sin första mandatperiod begärde USA:s president Barack Obama medel ur statskassan för att göda kommersiella intressen i rymden. Utsikterna ser överlag goda ut: investerare som Google, Boeing, Virgin, Avatar-regissören James Cameron och allehanda gruvbolag har pumpat in dollar i rymdprojekt som antingen ska bedriva rymdturism eller storskalig gruvdrift på månen eller asteroider.

På en presskonferens där »asteroidbrytning« diskuterades snuddade Peter Diamandis, från Planetary Resources, vid sakens kärna: en ändrad inställning till människans relation till naturresurser. Det handlar om en dubbelbottnad kolonisering; å ena sidan en ekonomisk där asteroiders innandömen ska exploateras och vars rikliga kärnämnen ska släcka den globala marknadstörsten. Å den andra handlar det om människans behov av att påminna sig om sin egen storhet och överhöghet över naturen som omger henne. Det är som om de senaste årens ekonomiska och ekologiska kollapser tvingat fram en reaktion av hämndbegär.

Ekonomiska intressen för gruvdrift på månen har förvisso funnits länge, men NASA:s kontroversiella LCROSS-projekt påskyndade 2009 drömmarnas färd till förestående verklighet. Bushregeringen utstakade USA:s vision om »ekonomisk erövring« av rymden år 2004, statliga medel sköts till och det skissades på planer för nya månfärder; nu i gruvindustrins, inte forskningens, tjänst.

Hösten 2009 kraschlandade NASA ett par sonder (med stöd från den svenska satelliten Odin) vid kratern Cabeus, nära månens sydpol, i ett sökande efter vatten.

I grunden till de nya rymddrömmarna står människans problem med framtidens energiförsörjning. Forskare har länge lyft fram helium-3 som svaret på framtida energikriser. Helium-3 är en isotop och ytterst sällsynt i jordkroppen. Helium-3:s marknadspriset är cirka 120 gånger guldpriset, det vill säga nära 47 000 dollar per ounce (28 gram). Det är räkenskaper som visar på de enorma profiter som kommer göra investerare lyckliga efter att ha etablerat sig inom månens gruvdrift.

Trettio ton utvunnet helium-3 — vilket motsvarar vad dagens rymdfärjor förmår transportera — skulle släcka USA:s energitörst ett helt år. Vad gruvindustrin däremot måste invänta är byggandet av en reaktor som ska acklimatisera heliumet till jordenergi. Det bygget är ännu inte färdigt.

Men när — inte om, enligt forskare — gruvdrift på månen väl är sjösatt kommer allt att gå fort. U.S. Planetary Geosciences Institute menar att gruvdrift på månen kommer att vara en ren nödvändighet i morgondagens ekonomiska värld.

Vad storskalig gruvdrift på månen kommer att innebära för jorden är ännu oklart. Marginaliserade röster i debatten lyfter fram månens viktiga roll för jordens tyngdlag och balans. Månens cykler reglerar vattnets rörelser, och eftersom jordens varelser i stor utsträckning består av just vatten är det inte helt osannolikt att en påbörjad månkolonisering inte bara kommer att rubba månen, utan även jorden.

En annan, mer självklar, fråga är huruvida det är etiskt riktigt att påbörja gruvdrift på månen. I samband med LCROSS-sondernas kraschlandning kallades det hela för »en krigshandling« eftersom NASA (i längden Vita huset) genomförde projektet utan att först konsultera med övriga regeringar i världen, än mindre med jordens befolkning.

LCROSS och dagens allt penningstarkare rymdlobby med bland andra Google och Boeing i spetsen visar att morgondagens rymdindustri inte kommer att bjuda på vare sig demokrati eller mänskliga rättigheter. Där, liksom här, kommer den starkes röst att domdera, och kapitalismens kärna, monopol, att diktera.

I huvudet är människan redan långt kommen i sina koloniseringsdrömmar. Månkroppen har redan förvandlats till ett väldigt dagbrott, huserande gruvschakt som förser den färdigexploaterade jorden med helium-3, likt en kapitalismens absolut sista respirator. Vad har 99 procent av jordens befolkning, det vill säga de som inte har investerat i några rymdprojekt, att säga till om i frågan? Snart nog ingenting alls.

»Det blir inga utsläpp till följd av gruvdrift. Månen kan bli 2000-talets Persiska viken, dit alla investerare vill«, sade Lawrence Taylor, chef för US Planetary Geosciences Institute, i en intervju med BBC.

USA och Japan planerar att resa till månen inom tio år. Likaså Kina och Israel. Dessutom har diverse privatprojekt annonserat liknande planer.

Trans Lunar Research är ett av de, enligt egna uppgifter, ickevinstdrivande projekt som uppmuntrar privatpersoner att investera i en eventuell, men på pappret redan planerad, kolonisering av månen. Det går till och med att delta i tävlingar där förstapriset är en resa till rymden.

På Trans Lunar Researchs skissbord finns redan den vetenskapliga forskningen för att kunna etablera en månkoloni, och tekniken börjar äntligen — och LCROSS-projektet agerar bevis för det — komma ikapp de storslagna visionerna. USA tror att den första permanenta månbasen är verklighet år 2020, samtidigt som världens försämrade klimat ska ha vänt till det bättre.

»För att göra rymden mer attraktiv för de stora folkmassorna krävs att människan inte bara koloniserar utan också industrialiserar rymden", förklarar Trans Lunar Research.

Trans Lunar Research sponsras av ett okänt antal privatinvesterare; bland annat av den multinationella mjukvarujätten Sun Microsystems, med en årlig omsättning kring 13 miljarder, och Systron Donner, som förutom verksamma inom rymdindustrin även producerar materiel till militärutrustning. Trans Lunar Research är en del av Googles påkostade Synergy Moon-projekt, som uppvisar planer på att nå månen under 2012.

Randa Milliron, projektets chef och grundare, säger att intresset för de storslagna planerna för etablerad rymdturism och ekonomisk utvinning av månens naturresurser är väldigt populära.

— Intresset ökar för varje dag som går. Vi hoppas inom några år kunna etablera en månbas i företagssyften vid månens sydpol i forsknings- och turistsyften, säger hon stolt.

Milliron berättar att projektet främst drar in inkomster på försäljningar av satellitsystem till rymdindustrins aktörer, och Trans Lunar Research väntas samarbeta med NASA och andra regeringsorgan när rymdkoloniseringen når en etablerade fas. Hon är övertygad om att rymdturism redan står för dörren.

— Sex privatpersoner kommer att delta i Synergy Moon-projektet. Först etablerar vi turism och därefter inleds utvinningen av månens naturresurser, det kommer kräva några tur-returresor till månen med provtagningar och annat. Det är forskningsprojekt som går av stapeln 2012.

På Synergy Moons hemsida går det att läsa, som en sammanfattning av rymdindustrins ideologi och existentiella vision: »Jorden är mänsklighetens vagga, men man kan inte stanna kvar i vaggan för evigt.«