UNDERKASTELSENS SYMBOLER
FRIA TIDNINGEN (3/4)
Jag sitter på en vårdcentral i väntan på ett blodprov. Ett av få nöjen som man erbjuds i väntan på sin tur är att botanisera i rojalistisk propaganda: Svensk Damtidning, Se och hör, Damernas Värld.
Först bläddrar jag igenom tidningarna, undrar vilken värld dessa människor lever i. Prinsar, drottningar, kungar, ministrar, dignitärer av alla sorter. Läsaren ska förstå hur långt ifrån dessa framgångar den befinner sig. Därefter börjar jag om från början, den här gången ögnar jag igenom tidningarna lite noggrannare, läser om den tre kilo tunga diamanttiaran som drottning Silvia bar på Nobelmiddagen i december 2012. De välretuscherade bilderna backas upp av en inställsam text.
På samma bild syns en silverbrosch fastsatt på drottningens aftonklänning. Och vid närmare granskning: likadana broscher pryder samtliga medlemmar av kungafamiljen. Silverbroscherna ramar in ett foto av kung Carl XVI Gustaf. Broschen tycks obligatorisk, påtvingad, något självklart för dem att bära. En viktig symbol för det arv de bär upp på sina axlar. Fotot föreställer en ung konung, skrudad i en mörk kostym med medaljer som pryder bröstet.
Skrattet fastnar i halsen, det här rör sig om något större. Vi brukar ofta göra oss lustiga över symboler som bärs i dessa syften; att det är obligatoriskt för varje nordkorean att bära ett litet emblem av den evige presidenten Kim Il Sung tycks skrattretande, patetiskt, slaviskt. Innan någon tror att en liknelse nu görs mellan en nordkoreansk medborgare och medlemmar av svenska kungafamiljen på en Nobelmiddag är det dags att understryka att så inte är fallet. Eller jo, kanske, till viss del. Eller vid närmare eftertanke; nog är det samma sak.
Symbolerna fyller samma funktion fast de har sitt ursprung i skilda universum. En sak förblir densamma: självbilden. Tron på en stark man som härskare, som en andlig och kulturell kompass, utsedd av ett högre väsen. Och den egenskapen får bara de som föds in i och tvingas leva i en sluten tillvaro.
En dyr, glittrande brosch på någon av prinsessornas snordyra klänningar eller prinsens lika dyra frack under en nobelmiddag i december 2012 — vad är väl det? Om inte annat — ett tecken på leende underkastelse.
LÄS ÄVEN
The Kim Show
Sankta Helena på liv & död
Portugals vinter
Alla vill till Mörkrets hjärta
Läs fler essäer, böcker, ledare & reportage av Klas Lundström.
