NSA-skandalens verkliga arkitekter
LEDARE | FRIA TIDNINGEN
Är det ett problem att Sverige ståtar med en regering som förseglar sina egna läppar samtidigt som den största avlyssningsskandalen briserar intill dem. Historien lär visa det, men mycket tyder ändå på att amerikanska NSA:s storskaliga övervakning (till och med av allierade politiska allierade), förmodligen med president Obamas vetskap och godkännande, kommer att få Watergateskandalen att blekna i jämförelse.
I radioprogrammet Medierna (26/10) berättade journalisten Glenn Greenwald att ett avslöjande om Sveriges inblandning i NSA:s massövervakning står för dörren, men att den svenska allmänna opinionen förmodligen inte kommer att gå i taket, till skillnad från i andra länder.
Sveriges bidrag till USA:s avlyssningsapparatur är nämligen välkänd och historisk: DC-3:an sköts ner 1952 efter att ha spanat för USA:s räkning, svenska IB:s största idoler var CIA och Carl ”den medelstora hunden” Bildt försåg i egenskap av ung politikertalang den amerikanska underrättelsetjänsten med skvaller om politiska motståndare.
Och nu står det klart att FRA läcker uppgifter till USA. Kulturen är alltså cementerad, den sitter i väggarna.
Därför bemöter svenska toppolitiker den pågående NSA-skandalen på det enda sätt de kan (och vet): med tystnad. De tiger och hoppas att stormen lägger sig. Drar förbi. Men frågan är om förseglade läppar är bästa receptet i det långa loppet: kommer den här stormen verkligen kommer att dra förbi utan bestående ärr? Historiens dom faller ofta tung över dem som passivt medverkat till en politik som missbrukat makt, våld och hot.
Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt har tillsammans med Barack Obama och den brittiske premiärministern David Cameron målat in sig i ett hörn på den storpolitiska arenan: de är i minoritet och tämligen ensamma om att inte fördöma den pågående NSA-skandalen. Det finns ett skäl till det: denna samling politiker utgör skandalens verkliga arkitekter.
Läs fler artiklar på samma tema:
USA
Läs fler reportage, essäer, böcker och ledare av Klas Lundström
