JFK -

USA:s största gåta

LEDARE | FRIA TIDNINGEN

Det är 50 år sedan USA:s president John F. Kennedy mördades i Dallas inför öppen ridå och omvärldens kameror. Officiellt var orsaken tre skott från ett fönster i en närliggande lagerbyggnad. Den förre CIA-medarbetaren Lee Harvey Oswald förblir än i dag den officiella mördaren.

Själv sköts Oswald till döds i ett polisgarage (i direktsänd tv, till på köpet) av maffialedaren Jack Ruby innan saken hann nå domstol. Oswald hann emellertid understryka att han bara var en ”syndabock” i en större komplott.

När det gäller mordet på JFK gäller det att sortera vad som är officiellt och vad som är troligt. I USA är JFK närvarande lite varstans – flygplatser, bibliotek, parker i småstäder i Mellanvästern är döpta efter honom – men på samma gång är JFK en blankt papper. Ett oläkt sår. TV-serien ”Simpsons” gör, bör sägas, ett bra jobb för att tvinga den amerikanska allmänheten att minnas JFK i allmänhet och familjen Kennedy i synnerhet, om än i satirform: borgmästare Quimby är dedicerad Kennedyklanen. Och klanen Kennedy är en speciell släkt inom den amerikanska oligarkin med starka patriarker som förväntas driva familjeklanens anseende och ambitioner vidare. JFK var guldkalven som blev president med brodern Bobby (som senare också mördades under sin kampanj för att bli Demokraternas presidentkandidat) som högra hand i Vita huset.

I det historiska eftermälet har JFK:s politiska triumfer i viss mån överdrivits (vilket brukar bli fallet när avlidna politikers meritlistor ska recenseras), hans bedrifter rörande exempelvis integrationen av afro-amerikaner ska inte underskattas, men det var snarare efterträdaren Lyndon Johnson som genomförde de verkliga reformerna som demokratiserade USA:s arbetsmarknad och integrerade sociala minoriteter.

Så varför mördades egentligen JFK? Det är frågan som ändå blivit bisak i jakten efter mördaren på den karismatiske presidenten. Teorier har inte saknats: en hämnd för att JFK inte gav flygunderstöd vid den CIA-stödda invasionen av Kuba vid Grisbukten, att JFK ämnade dra tillbaka amerikanska soldater från Vietnam, att han ämnade förändra saker och ting. CIA har länge hävdat att Fidel Castro ska ha varit hjärnan bakom dådet.

I Oliver Stones moderna klassiker ”JFK” (1991) är ”Mr X” inne på samma spår: ”Vem och hur är bara rökridåer som ska hindra människor ifrån att ställa den verkliga frågan: Varför?” Krig är pengar och intäkter till den amerikanska industrin. Krig driver världen framåt. Och teorin om Vietnamkriget som JFK:s verklige baneman är inte alls omöjlig. Där finns tydliga indikationer på en konspiration som såg president Kennedy som ett tydligt hinder. Under ett möte med högt uppsatta generaler några dagar efter JFK:s död ska dåvarande vice-presidenten Lyndon Johnson ha sagt: ”Se till att jag blir vald, sedan kan ni få ert förbannade krig!” Promemoria 273 som undertecknades under samma möte kallas av många Vietnamkrigets fader.

Lyndon Johnson lär gå till historien som Vietnamkrigets verklige katalysator, det var Johnson som gick i god för den så kallade ”incidenten i Tonkinbukten”, där CIA iscensatte ett angrepp av ett amerikanskt fartyg och skyllde det på den nordvietnamesiska armén. Den uppenbara bluffen blev Johnsons och CIA:s förevändning att kraftigt utöka USA:s militära närvaro i Sydostasien. Och resultatet blev ett utdraget krig med miljontals döda.

75 procent av USA:s befolkning tror att mordet på JFK var en konspiration, och numera har den officiella bilden luckrats upp. Numera var det fyra skott som avlossades mot JFK:s bilkortege – inte tre som var det antal som kunde bindas till lagerbyggnaden som Lee Harvey Oswald ska ha skjutit ifrån. Desto mer pekar på att det rörde sig om minst sex skott, avfyrade från minst två punkter. Det dödande skottet träffade presidenten i ansiktet, alltså inte från den lagerbyggnad där den ensamme gärningsmannen Oswald satt och tryckte. Såväl genomförandet som efterspelet till mordet var kliniskt, proffsigt och påminde om CIA:s ”svarta operationer” världen över, där liknande statskupper ägt rum på snarlika sätt i bland annat Chile, Iran, Indonesien, Guatemala och Kongo.

Förmodligen kan några svar till gåtan om JFK:s död 1963 spåras till de många dödsfall som berört vittnen till mordet. Drygt hundra vittnen dog av ouppklarade omständigheter kort tid efter JFK:s död – och många av de vittnesmål som gick emot Washingtons officiella bild av mordet såg sina utsagor förfalskade i den så kallade Warrenkommissionen, beställd av Lyndon Johnson. Det politiska trycket uppifrån var hårt, och kommissionen såg till att sjunga med i valsen om den ensamme skytten med kommunistiska böjelser: Lee Harvey Oswald.

I rapporten står det: ”Det finns inga troliga bevis att några skott ska ha avfyrats framifrån, eller från någon annan plats.” JFK-utbredningen är alltjämt förlagd med sekretesstämpel, och är inget som allmänheten kan kräva ut och ta del av.

Mordet på JFK – eller kanske framför allt efterspelet – finner likheter med mordet på Olof Palme. Det är de skarpa nyanserna som särskiljer den officiella bilden från de alternativa, och vissa av dem trovärdiga, teorierna. De gemensamma nämnarna är den ensamme skytten, det utdragna efterspelet, förfalskade vittnesmålen, spår och uppslag ämnade att hålla allmänheten borta från den mest basala men viktigaste frågan: Varför?

Läs alla artiklar

Route USA

Fotnot: Bilden har förevigat Jack Rubys mord av Lee Harvey Oswald i ett polisgarage i Dallas. Bildens upphovsrätt har gått ut.

Läs fler reportage, essäer, böcker och ledare av Klas Lundström