HONDURAS: DIKTATURENS NYA KLÄDER


 HEM     BÖCKER      REPORTAGE      ESSÄ|DEBATT      LEDARE      E-BÖCKER      OM     ENGLISH 

PER-OVES SISTA RESA     ROUTE USA     FOTBOLL ÄR POLITIK     BRASILIENSPECIAL

E-shop


Läs även


ROUTE USA!





Missa inte Klas Lundströms nya bok om Indonesien


Arkipelagen


Läs mer på Telegram Bokförlags hemsida



Klas Lundströms böcker

finns nu som e-böcker


Uppdaterat material

Reviderade texter

Bonusmaterial



Honduras: Diktaturens nya kläder

LEDARE | FRIA TIDNINGEN


Honduras gick nyligen till val. Högerkandidaten och arvtagaren till den politik som genomdrev den olagliga statskuppen mot president Manuel Zelaya sommaren 2009 – Juan Orlande Hernández – utropades som väntat till valets segrare. Främsta motkandidaten, Zelayas hustru Xiomara Castro, har vägrat acceptera resultatet. Ett politiskt dödläge har uppstått, ett tomrum som våld, demonstrationer och desperation har börjat fylla.


En anhängare av Castros politiska rörelse Libre mördades inför en massdemonstration som anordnades i huvudstaden Tegucigalpa. Mördad av kriminella grupper som står nära den politiska makten, förmodligen.”Vi förkastar den kultur av dödande som svept in sedan kuppen. Det kan bara röra sig om ett politiskt dåd.”


Siffror stämmer in i Castros ord: anhängare av Libre har mördats, journalister tystas och fackliga representanter hotas samtidigt som den organiserade brottsligheten fått friare tyglar. Samtidigt har USA:s intressen i landet har säkrats – Barack Obama var en av få på det västra jordklotet som erkände kuppregimen 2009 – däribland i form av militärbaser utmed landets Atlantkust, som ett led i Washingtons ”krig mot narkotikan”. Våldet har lagt en grogrund för social och politisk rädsla, och på landsbygden har många vittnat om hot vid händelse av att "de röstade fel". Mellan raderna: om de röstade på Xiomara Castro.


Valobservatörer från USA och EU har – föga förvånande – inte uttryckt några farhågor om valfusk, ett cyniskt bevis på att västvärlden inte behandlar den honduranska befolkningens krav på demokrati med samma lidelse och mediala genomslag som exempelvis de pågående massprotesterna i Ukraina. Uppgifter om manipulerade röster – särskilt på landsbygden – har inte saknats i Honduras, bland annat kanadensiska organisationen Common Frontiers skrev i en valrapport: ”Under dagarna som ledde fram till valet kom mängder av rapporter om hot från honduranska säkerhetsstyrkor. Maskerade, beväpnade män som antogs vara militärpolis omringade Libres högkvarter i en timme, två dagar för valet, när medlemmar av vår delegation var närvarande.”


Ett klimat av rädsla och väntan genomsyrar landet som i så många sekel misshandlats av västvärlden och den egna väststöpta eliten, som alltjämt äger merparten av Honduras markbestånd, industrier och mediebolag. Landet är i behov av sociala rättigheter och en mer demokratisk ekonomi. Något som den avsatte presidenten Manuel Zelaya vågade försöka ge befolkningen, men hann aldrig. Det finns pengar att tjäna på fattigdom och ett klassystem som driver människor till svält och desperation. Hälften av befolkningen lever antingen under eller snubblande nära fattigdomsgränsen och arbetslösheten är skyhög. Den sittande kuppregimens recept på ett rättvist samhälle är att sätta sig i knät på nordamerikanska ekonomer och IMF-program med skyhöga motkrav på privatiseringar och låneräntor. Medicin som tvingats på Honduras i decennier och som bevisligen inte skänkt många lycka. Men i västvärldens ögon är detta demokrati.


Trots en modern diktaturs uppenbara försök att föra vidare sitt arv täckt av en demokratisk mantel är Honduras inte av intresse för svenska medier. Det är lika oroväckande som politiskt uppenbart. Själv minns jag vad en kvinna bosatt i Puerto Lempira, längs Atlantkusten, sade till mig ett halvår efter kuppen 2009: ”Det är kört. Nu har högern tagit tillbaka makten och den här gången släpper de den inte.” Siffror instämmer i kvinnans uppgivenhet: en handfull miljardärer äger nästan alla kommersiella intressen. Inklusive landets medier från vilka majoriteten av västvärldens medier hämtar sin information om vad som pågår i Honduras.



Läs även

Badlands 

(Klas Lundströms reportagebok som kommit i nytryck

om bl.a Moskitkusten i kölvattnet av statskuppen 2009)



Läs fler reportage, essäer, böcker och ledare av Klas Lundström