Första maj

i Newcastle?

TEXT |  WWW.KLASLUNDSTROM.COM

Den första maj är arbetarrörelsens dag. En dag som nazister numera försöker kapa och som liberaler (i alla tider) försökt negligera. I den gamla kolstaden i nordöstra England, Newcastle-Upon-Tyne, möts fotbollsspelare som försöker tillämpa yttrandefriheten med censur och interna bestraffningar av kapitalet, av klubbhierarkier.

Allt som arbetarrörelsen stridit mot, med andra ord. Hatem Ben Arfa har spelat för Newcastle sedan 2010. Under nuvarande tränaren Alan Pardew har det gått från otroliga drömmål till att träna med reserver, han har till och med indirekt fått skulden för lagets bedrövliga försvarsspel.

Rykten i brittisk press gjorde gällande att han hade sett till att skicka tillbaka sig själv till Frankrike för att på så sätt kunna tvinga fram en försäljning och ny klubbadress.

Hatem Ben Arfa - som hyser starka känslor till Newcastle som stod kvar vid hans sida under en karriärshotande skada 2010 - gjorde som andra baktalade arbetare gjort genom tiderna, men i nuvarande tider bestående av osäkrare villkor och rörligare marknader allt mer sällan: han använde de kanaler han kunde för att få ut sin bild av situationen.

Via pressen lät han meddela att han inte rest till Frankrike, att han inte ville bort från Newcastle, att han önskade en chans att få visa vad han går för. Men kanske framför allt - och det är viktigt - talade han om drömmen att få spela Champions League i Newcastles svartvitrandiga tröja.

Och kanske vinna någonting - med Newcastle.

Hatem Ben Arfa och talare världen över under första maj har det gemensamt: drömmen. Om något bättre. Och kravet på upprättelse. På lördag (3/5) spelar Newcastle sin sista hemmamatch för säsongen 2013/14 mot Cardiff City. Blir det Hatem Ben Arfas sista match för Newcastle United? Kommer han ens att bli uttagen till tränaren Alan Pardews trupp, en samling spelare som ska "säkra Newcastles mål för säsongen: en placering på övre halvan".

En målsättning som är väsentligt lägre ställd än den drömmande Hatem Ben Arfa när inom sig. Gästarbetare vid Brasiliens skrytbyggen inför fotbolls-VM senare i år drömmer kanske också om bättre betalt, säkrare villkor och garantier för att de slipper falla mot sin död (som nio personer redan gjort under byggena av Brasiliens fotbollsarenor). Kanske får de liknande svar som Ben Arfa får av regimen i Newcastles klubbhierarki: din dröm överensstämmer inte med vad verkligheten kan leverera.

I båda fallen stämmer det inte: Newcastle United går med storvinster och skulle kunna investera i en trupp som skulle kunna sikta - och Gud förbjude drömma - om högre höjder än tiondeplatser. Vid arbetsplatserna i Brasilien jobbar gästarbetare i lundarna till Sydamerikas största ekonomi, en stormakt i antågande som förutom sin stympade regnskog och sitt fortsatta slavbestånd bland sojarancherna åtnjuter omvärldens hyllningar för sin till synes oändliga tillväxt.

Hatem Ben Arfa är en fotbollsspelare, en väl betald sådan, men likväl en av miljontals arbetare världen över som stör "dom däruppe" med sina drömmar och sin vägran att underlåta sig systemets kugghjul.

Första maj i Newcastle? Absolut, men inte fotbollsmässigt.

Ps. Läs Noa Bachners vassa panna på Svenska Fans om den franske landslagsspelarens kamp för upprättelse, lugn och en chans att starta igen - i ett lag som slår rekord efter rekord när det gäller förluster i rad och brist på mål framåt.

Läs även Klas Lundströms reportage om fotbollsstaden Newcastle

Från Newcastle med drömmar av kol

Läs fler reportage, essäer och böcker av Klas Lundström