ATOMEN SKA MED! SÅ ENKELT ÄR DET


HEM • HOME • CASA


Atomen ska med! Så enkelt är det 

 

KOMMENTAR  | BLÅGULA KÄRNVAPEN

 

Sannolikheten att Sverige en dag skaffar egna kärnvapen är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. 

 

Inför riksdagsvalet 2006 lanserade Socialdemokraterna ett valmanifest kring slagordet: »Alla ska med. Så enkelt är det.« I manifestet gavs svar på tal: »Sverige är och ska vara militärt alliansfritt.«

 

Det som var ett nej till Nato under nollnolltalet blev ett nja under det följande tiotalet och sedermera ett ja under tjugotalet. Sveriges inställning till Nato i allmänhet och kärnvapen i synnerhet har följt samma givna kurva.

 

Alltfler svenskar ekar Winston Churchills lovsång till atombomben (»Guds vilja«) 1946 och den liberale potentaten Herbert Tingstens kallakrigsdrypande hommage till »atombombens existens« som en förutsättning för demokratiers fortlevnad. Åtminstone om medieklimatet får agera temperaturmätare.


Varför inte slå till redan nu?

Det var givetvis bara en tidsfråga innan globala skeenden tillät svenska kärnvapenförespråkare att flytta fram sina positioner och minera debatten med svartvita undergångsscenarier.

 

Samtal med Frankrike om kärnvapen på regeringsnivå blev snart till uppmuntrande ledartexter författade av borgerliga skribenter och Natoförespråkare som menar att en farlig värld kräver att alla ansvarstagande nationer en dag kommer att »överväga egna kärnvapen«.


Slutsats: Varför inte slå till redan nu?

 

Medan fredsrörelsen osynliggjorts och alltsedan Natoprocessen hålls på otaliga armlängds avstånd från försvarspolitiska samtal i public service har det militaristiska narrativet cementerats i den svenska debatten. Få vågar anföra pacifism som lösning, diplomati misstänkliggörs som att gå »andra staters ärenden« och påminnelser om kärnvapnens ofrånkomliga risker slås tillbaka som verklighetsfrånvänd komik.

 

Och det sätter faktiskt fingret på en detalj som lyser med sin frånvaro i den absurda realitet där Ulf Kristerssons Tide(ö)lag med hjälp av marschvilliga lobbyister, ledarskribenter och till synes krigssugna försvarsmaktspotentater normaliserar kärnvapen. Den detaljen är humorn. Satiren. Förmågan att vända ut och in på verkligheten och ge oss möjligheten att spegla vansinnet mot oss själva.

 

2 + 2  = 4 ... väl? 

Satiren förblir ett effektivt och vasst vapen mot all form av humorfri propaganda och hökmässig militarism, vilken numera är rumsren även på liberala ledarsidor. Före och under Natoprocessen (vilken löpte sida vid sida med skyndsamma grundlagsändringar och antiterrorlagar) blev kultursektorn utskrattade och kallade naiva dummerjönsar och »Putins nyttiga idioter« av kloka vita män som visste att 2 plus 2 minsann blir 4.

 

Kedjereaktionen i kärnvapendialektiken är också ett slags självklar matematik där terrorbalansen varken förbättras eller minskar hotet om atomblixtrar med efterföljande radioaktiva vintrar bara för att land efter land skaffar egna atombombsarsenaler. Sannolikheten, kanske någon säger, för att ett kärnvapenkrig ska bryta ut är ändå så pass hög nu att det varken gör från eller till ifall Sverige skaffar egna?

 

Eller är det som Tage Danielsson en gång sade, att »vi inte har råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler«. Särskilt osannolikt är det väl inte att Sverige vid händelse av en egen inhemsk kärnvapenupprustning tillgriper lagen om offentlig upphandling (LOU) för att »effektivisera« atomindustrin?

 

Kivitron Kärnvapen, Atom och Kolmörkt

I klassisk svensk ingenjörsanda och luthersk övertygelse om att flit löser allt och själv är bäste dräng kommer vi att kavla upp ärmarna och göra »gula kakor«, urananrikning och plutonium till en folkhemsangelägenhet.  

 

Kärnvapenarsenalen blir den »lägereld« som vi alla kan samlas vid. Runt den finns det plats för alla. Och alla kan göra något, till exempel

 

      • Förundras över arbetstillfällena som erbjuds av atomuppstickaren KIVITRON KÄRNVAPEN (»Kärnan i ditt försvarssystem«) och dess utsläppsfria bas på Österlen;

 

      • njuta av hur ATOM (»Vi monterar Sveriges försvar«) bidragit till att samtliga hushåll nu har tillgång till billiga och monterbara möbler som motstår kärnvapenvintrarnas köld (huvudkontor i Kungens kurva);

 

      • göra kärnvapenupprustningen till något roligt och »folkkärt«, exempelvis i äventyrsparken KOLMÖRKT (»Lajva kärnvapenapokalyps med övernattning«) där vi bekantar oss med potentiella kärnvapenkrigs vardagslunk (guidade av A-klassutbildade överlevare från »första atomkriget«).

 

I likhet med andra avknoppningar och privatiserade näringsverksamheter är kärnvapen en privat affärsmöjlighet som banker, pensionsfonder, försäkringsbolag och kapitalförvaltare kan investera i och låta tredjeparter stå för den största smällen (om uttrycket tillåts) vid eventuella ekonomiska trångmål. Precis som i vilken business som helst bör vi ändå tillåta den arma privata företagssektorn att få realisera vinster åt sina aktiesparare. Annat vore väl orättvist?

 

För att återigen citera Tage Danielsson så lär vi oss att »risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite«.























* * * 




HEM • HOME • CASA