VATTNETS PRIS

FRIA TIDNINGEN (11/5)

 

Av kortsiktiga ekonomiska skäl dränerar vi planeten på vatten. Effekterna på miljön är ohållbara och bestående och arbetstillfällena det ger är knappast värda det.

 

Textilproduktion i Bangladesh, sojakolonialism i Brasilien, palmoljeplantager i Indonesien, koppargruvor i Chile – alla har de en gemensam nämnare: de kräver ansenliga mängder färskvatten. Vattenkvantiteter som knappast är värda de arbetstillfällen produktionen ger, med tanke på dess ohållbara efterverkningar och de eviga miljöskadorna.

Tillväxtsamhället har alltför många baksidor, men den tydligaste är att kortsiktiga ekonomiska intressen på allvar börjat dränera planeten på färskvatten.

 

Chiles regering har insett allvaret i att gruvbolag, laxodlingar och dammprojekt tröttar ut färskvattentillgången i isolerade regioner. Diktatorn Augusto Pinochet privatiserade Chiles vatten 1981, och vattenmarknaden har sedan dess varit laglöst land.

 

När gruvorna och dammarna gjort sitt flyttar bolagen till andra platser, men för Chiles befolkning är följderna bestående: förorenat vatten, fördrivna människor, förstörda ekosystem.

 

För Chile, som för många andra länder, är ekvationen den evigt omöjliga: de kortsiktiga alternativen är landets ekonomiska livbojar, men på framtida generationers bekostnad.

 

 

 

LÄS ÄVEN

Badlands

Månen: morgondagens gruva?

Från Newcastle med drömmar av kol

Algeriets många ansikten

 

 

Läs fler essäer, böcker, ledare & reportage av Klas Lundström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KONTAKT

INFO [a] KLASLUNDSTROM.COM

 

@RASTAREPORTERN

 

RONGO FÖRLAG

 

 

 

KÖPA BÖCKER?

 

MEJLA ANTINGEN HIT, BESÖK RESPEKTIVE FÖRLAGS HEMSIDOR, FRÅGA HOS VÄLSORTERADE BOKHANDLAR ELLER, KANSKE ENKLAST, SKROLLA I NÄTBOKHANDELN.

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT © ONEWEB 2013 | ALL RIGHTS RESERVED | WWW.KLASLUNDSTROM.COM