North Dakotas oljeboom närmar sig kokpunkten

LEDARE | FRIA TIDNINGEN

 

Att färdas längs motorvägen som klyver genom North Dakota, USA, som ett rakt streck är som att bevittna ett rally. Och deltagarna är oljetankers och snabbåkande godståg.

 

Hur ofta är olyckan framme? Ofta. Det senaste halvåret har norra USA och södra Kanada genomlidit fem allvarliga olyckor med spilld råolja som följd. Senast i mitten av januari 2014 då 400 000 fat råolja orsakade en svampliknande explosion. Ett tusental invånare evakuerades och skadorna beräknas kräva minst 50 miljarder kronor. Och allt är ett led i USA:s viktigaste energiboom.

 

En av världens största mineralskatter återfinns i North Dakota. Delstaten var länge känt som skandinavernas slutdestination, dit tusentals immigranter kom för att söka nya liv med löften om bördiga marker och distans från maktens korridorer i Washington. Verkligheten visade sig vara en annan: jorden var visserligen bördig på sina ställen, men klimatet är lynnigt och väderlekarna en smärre rysk roulette. Därför var delstaten länge införstådd med att dess enda plats i morgondagens samhälle skulle bli i form av ett avfolkande och ekonomiskt döende hörn på gränsen till Kanada.

 

Så har det förvisso blivit: oljeboomen inkluderar inte alla. Men i västra North Dakota, på gränsen till Montana och Wyoming, talas det nu om en oljerusch som får 1800-talets guldrusch att blekna i jämförelse. Staden Williston är en märklig plats och en visuell bekräftelse på att människan aldrig lär sig; åtminstone inte rörande hur hen agerar i form av omstöpningar av samhällen som tidigare saknat framtidsutsikter. Williston har förvisso länge varit North Dakotas oljecentrum, men vad som i dag möter den utomstående är en sjuk syn, en bisarr påminnelse om energipolitikens verkliga pris. Främst socialt.

 

Tusentals anställda inom oljebolagen verksamma i trakten är hemlösa och sover i lador, i sina fordon eller på parkbänkar på grund av bostadsbrist eller för att priserna för boende har sjudubblats på tio år. Socialt har kvinnorna fått betala det högsta priset för North Dakotas ekonomiska uppsving: antalet anmälda våldtäkter har skjutit i höjden och mörkertalet tros vara stort och överlag har många kvinnor flyttat från Williston för en ny tillvaro i städer som Fargo. Den organiserade prostitutionen har nått den punkt där lyxprostituerade flygs in från Las Vegas för att blidka Willistons efterfråga på sexuella tjänster.

 

Men det är knappast dessa fakta som den globala energisektorn vill att vi ska läsa om. Det har satsats enorma summor i oljelobbykostnader på att lyfta fram North Dakota som en förebild i finanskrisens spår: tillväxten visar plussiffror, inflyttningstakten är mer än vad delstaten klarar av och energibolag som står på kö att få äntra North Dakotas oljefält är många. De främsta i hejarklacken har varit ekonomer på Wall Street och lokalt förankrade dagstidningar. De förra har sina intressen att tillgodose och för de senare handlar det om ren överlevnad, åtminstone på kort sikt. Utan oljeboomen får North Dakota det svårt att hävda sig ekonomiskt.

 

Det giftiga utsläppet av 400 000 ton råolja tidigare i januari visar emellertid att tempot är högre och efterfrågan större än den mänskliga handen orkar tillgodose. Tack vare lyckad lobbying och klimatförnekares obestridliga inflytande över lokalpolitiker har även gruvmetoden "fracking" förblivit ett självklart inslag på North Dakotas olje- och gasfält. Delstatens befolkning är splittrad och indelad i en ”öst-väst-konflikt”, där personer i västra North Dakota hävdar att den planerade oljefonden som lokalpolitiker planerar att inrätta bara ska komma västra delarna av delstaten tillgodo. Något som invånare i östra North Dakota avfärdar med argumenten att oljeboomen inte vore någonting värd utan de järnvägar och motorvägar som korsar de östra hörnen. I slutändan handlar energibonanzan i North Dakota om vilken framtid invånarna önskar sina barn och barnbarn, och med den pågående takten i olje- och gasutvinning lär delstaten stå utan någon annan ekonomisk livlina inom några generationer. En journalist i staden Fargo sade till mig: ”Det längre perspektivet finns inte överhuvudtaget. I USA är det pengarna som talar och så länge oljebolagen har mest pengar i världen kan det leka Gud med oss övriga invånare på planeten.” Och inte ens miljöskadliga oljeutsläpp rubbar deras maktposition.

 

 

Läs mer på samma tema:

Route USA

 

 

Läs fler reportage, essäer, böcker och ledare av Klas Lundström

 

 

 

 

 

 

E-shop

 

Läs även

 

ROUTE USA!

 

 

 

 

Missa inte Klas Lundströms nya bok om Indonesien

 

Arkipelagen

 

Läs mer på Telegram Bokförlags hemsida

 

 

Klas Lundströms böcker

finns nu som e-böcker

 

Uppdaterat material

Reviderade texter

Bonusmaterial

 

COPYRIGHT © ONEWEB 2013 | ALL RIGHTS RESERVED | WWW.KLASLUNDSTROM.COM