DET HANDLAR OM NÅGOT ANNAT

SCEN FRÅN ETT BIBLIOTEK PÅ ÖSTERMALM

 

 

Utsikten från biblioteket ovanför Östermalmstorgs tunnelbanespärrar är inte särskilt inspirerande.

 

Svulstiga reklambanners skrollar upp och ner med våldsam fart. De högväxta spärrarna öppnas och stängs med ett kvardröjande sus, liknar rulltrapporna som väntar i slutet av hallen med en enorm strupe — suset är blott en väsande kallelse.

 

Inne i biblioteket har en kvinna med rouge på kinderna länge letat efter någonstans att sitta ned och i stillhet förtära sin smörgås. Det visar sig svårt, men hon finner en plats i en avskild läshörna. En fin idé: biblioteksbesökare sitter mittför varandra och läser, studerar eller använder sina datorer, umgås som de främlingar de är utan att säga något.

 

En man äntrar spiraltrappans sista trappsteg. Och närmar sig en tom fåtölj mitt emot kvinnan. (De samtalar med varandra på engelska, men här är samtalet reciterat i översatt version.)

 

— Du igen..?

 

Kvinnan hälsar på mannen med en trött underton.

 

— Ja...

 

Mannen försöker bemöta kvinnans hälsning med ett leende. Det blir tillgjort, nervöst.

 

— Jag såg dig här förut, fortsätter kvinnan. Varför kommer du hit igen?

 

— För att sitta ner en stund, svarar mannen.

 

— Ska du läsa?

 

— Va, nej... Jag har musik.

 

Mannen visar aningen stolt upp lurarna som hängt runt halsen.

 

— Men den här platsen är till för läsning. På ett bibliotek läser man.

 

Men det är inte det saken handlar om. Mitt emot kvinnan blott fem minuter tidigare satt en man och sov skönt tillbakalutad mot den resliga stolsryggen.

 

Kort senare: mannen fångar upp ett telefonsamtal, försöker reda ut något, han har uppenbarligen ett möte som blivit fördröjt, vissa ord tyder på ett möjligt arbetsuppdrag. Mannen blir snabbt hyschad av kvinnan. Det susande ljudet — som för en annan lät som "håll käften, ditt parasitas!" — dröjer kvar i de övriga biblioteksbesökarnas öron, sätter sig i lokalens väggar.

 

Vibrerar.

 

Den nervösa musiken på hög volym från kaféet en trappa ner stör inte kvinnan det minsta. Det här handlar om något annat. Mannen stör. Möjligen för att kvinnan tidigare hade hunnit kasta en blick på mannen — iklädd nött keps och med fylld femtonlitersryggsäck på ryggen — nära Östermalmstorgs tunnelbanespärrar.

 

Där samtalade mannen med två gatumusikanter. Framför dem på marken låg en illa tilltygad mössa, några få mynt gjorde den sällskap på den kalla höstbetongen.

 

 

 

Läs fler essäer och debatter av Klas Lundström här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KONTAKT

INFO [a] KLASLUNDSTROM.COM

 

@RASTAREPORTERN

 

RONGO FÖRLAG

 

 

 

KÖPA BÖCKER?

 

MEJLA ANTINGEN HIT, BESÖK RESPEKTIVE FÖRLAGS HEMSIDOR, FRÅGA HOS VÄLSORTERADE BOKHANDLAR ELLER, KANSKE ENKLAST, SKROLLA I NÄTBOKHANDELN.

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT © ONEWEB 2013 | ALL RIGHTS RESERVED | WWW.KLASLUNDSTROM.COM