BARA BANKOMATERNA BLÄNKER

 

Stearinljusen brinner slött på de högresta borden av mörkbrunt trä. Baren är tom, bartendern nån helt annanstans. Ett brittiskt par sitter tätt intill varann och tycks undra om det inte skulle bli mer än så här. Ljusstakarna som påminner om julhelgen ger ifrån sig ett säreget sken, och som fond till skymningsskenet utanför framträder interiören som den dova inbjudande barmiljö den ämnar att vara.

 

Ett par med jackorna på talar högt om en otrohetsanklagelse. Innan den unga kvinnan stormar upp och går därifrån och smäller dörren efter sig har smockan hängt och dinglat i luften utan att ha givits medhåll från känsloyttringarna.

— Men ring honom då, för helvete, och fråga själv!

— Varför skulle jag göra det, jag har ju inget jävla nummer?

 

I bakgrunden hörs Bruce Springsteens munspelssolo som inleder "The River". Att dyka ner i nåt slags sammanhang hör liksom till den här tiden på året, allt kantrar och knuffas överända, och kvar står bara ett kollektiv som plötsligt befinner sig i samma rum, i samma tid. Översköljda av samma krav.

— 84 spänn då, tack! hinner den satte bartendern ropa åt den unge mannen innan han hinner ut genom dörren, i hälarna på den besvikna kvinnan som knäppte jackan och gick utan ord eller blick.

Han betalar, snabbt och otåligt och skyndar efter, utan framgång. Hon är försvunnen och kort därefter går han ensam åt andra hållet.

 

Vart går man de dagar då allt är stängt? Som om världen övergivit sitt hela existenskoncept — varuhusen, butikerna, konsumtionstemplen — och lämnat den moderna mänskligheten åt sig själv. Vet de vad de ska göra? Hur man beter sig, när det inte finns nåt annat att kasta sig in i, förlora sig i. Frågor återvänder alltid med stillhet och tystnad. Är det därför verklighetsflykterna under julhelgen ofta görs i form av barnmisshandel, redlösa fyllor och bekräftelseyttringar i form av gåvor? Det finns troligen inget svar på den frågan, men kvar dröjer likväl frågan varför så mycket vilsenhet och sorg kryper fram ur ett sammanhang som enligt all reklam och alla hälsningsfraser sägs bära med sig så mycket gott.

 

Bara bankomaterna blänker inbjudande och det finns ju alltid övergångsställena att kasta pengar längs. Tankarna svävar iväg. Boken om de svenska krigsfångarna i 1700-talets Ryssland. Reseberättelsen i ens inre, den som sällan berättas eftersom ingen längre har tid att lyssna till sagor som är verklighetstrogna. Dekorationen som liknar en slingrande plastgran längs en dragen sladd sneglar mot den avslagna platteven.

— God jul, Merry Christmas, lyckönskar paret tätt intill varann nån i andra änden av mobilluren.

Orden bidar kvar i det uppsluppna jazzstycket. Är det där med "god jul" en fråga eller ett rop på hjälp? Nån föddes den här dagen för länge sen. Sägs det. Sin vana trogen fortsätter mänskligheten krampaktigt att hålla stryptag om det förflutna och blunda för framtiden.

 

25 december 2008, Södermalm. Bara Bistro Bar.

 

 

Läs fler essäer och debatter av Klas Lundström här.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KONTAKT

INFO [a] KLASLUNDSTROM.COM

 

@RASTAREPORTERN

RONGO FÖRLAG

 

 

 

KÖPA BÖCKER?

 

MEJLA ANTINGEN HIT, BESÖK RESPEKTIVE FÖRLAGS HEMSIDOR, FRÅGA HOS VÄLSORTERADE BOKHANDLAR ELLER, KANSKE ENKLAST, SKROLLA I NÄTBOKHANDELN.

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT © ONEWEB 2013 | ALL RIGHTS RESERVED | WWW.KLASLUNDSTROM.COM