ANNIE LÖÖF & BONDEN SOM SÖKER FRUAR

(11/1)

 

När fångar rymde från Hall i mitten av nollnolltalet i protest mot strängare fångvillkor gick Fredrik Reinfeldt till hårt angrepp mot dåvarande justitieminister Thomas Bodström. När fångrymningen ägde rum befann sig Bodström på semester. Reinfeldt, då högljudd oppositionspolitiker, fick frågan om Bodström borde återvända till Sverige för att styra upp situationen:

 

"Jag tycker inte han ska avbryta sin semester, jag tycker han ska avgå", sade Reinfeldt. Bodström avbröt emellertid semestern, han avgick inte och de förrymda Hall-fångarnas tid i frihet blev kortvarig innan de åter spärrades in bakom lås och bom.

 

Politiker som avbryter semestrar för att återvända till politiska stormar är en känslig sak; det förkunnar vikten av kontroll över situationen, i Bodströms fall polisjakten i Sörmlands skogar, eller att säkra kontrollen över informationsflödet i en infekterad debatt.

 

Rörande det senare har partiledaren Annie Lööf blottat strupen i kölvattnet av Centerpartiets omdebatterade stolpar till ett framtida idéprogram. I programmet gick det inflation i ordet frihet — som nämns över 50 gånger — medan ansvar och kollektivism får stryka på foten när samhället bör skjutas mot nyliberalismens avgrund med Annie Lööf vid rodret.

 

Det är tydligt att toppstyrningen inom partiet är total. Visserligen har partiet eftersökt åsikter utifrån, men lokalföreningar utanför tullarna känner knappast inte igen sig bland myllan av förslag som alla bär "Stureplanscenterns" kännetecken: plattskatt, hävd skolplikt, månggifte, storstadsmingel.

 

Frågan om månggifte är förvisso intressant och värd ett seriösare samtal än det substanslösa babbel som debatten om Centerns idéprogram genererat i. Klart är ändå att frågan för många centerpartister — och dess väljare — känns marginell och märklig. Få känner ens igen sig i idéprogrammets ton och uttryck, något som vittnar om det vågspel Annie Lööf, Fredrik Federley och övriga tillhörande Centerns nyliberala falang påbörjat med partiets överlevnad som insats. De har kraftigt övervärderat sin ställning inom partiet, något som vittnar om Annie Lööfs naiva ledarskap där ett överväldigande stöd på en partistämma visat sig landa i bortblåst väljarstöd i verkligheten.

 

Lööf själv är en stor del av Centerns problem. Hon själv har, fastän hon nu försöker tona ner det, gått i bräschen för de märkliga förslag som idéprogrammet innehåller. Hon har i sak inte heller avfärdat förslagen om plattskatt eller polygami, vilket visar på en modern politiker som utåt säger en sak men bland de egna står för något helt annat.

 

"Nu får ni ge er", sade Lööf till Ekots reporter Thomas Mattsson gällande synen på månggifte när denne citerade partiledaren ur ett dokument från tiden i ungdomsförbundet. "Det där tyckte jag för många år sedan", replikerade Lööf efter att ha påstått att hon aldrig till fullo stått bakom något förslag om månggifte.

 

Frågan i sig hör inte hit, det kunde vara vilken som helst, det intressanta är Annie Lööfs syn på sig själv som partiledare och att saker från förr, från "tiden i ungdomsförbundet", inte bör rotas i — än mindre tas på allvar. Så hennes uttalanden om slopande av CSN, public service, medlemskap i Nato, att bryta det statliga monopolet på alkoholförsäljning och att skrota LAS (Lagen om anställningsskydd) är inte av intresse när hon blivit partiledare?

 

Ja, ens förflutna återvänder ibland och biter en i ryggen. Inom politiken har det upphöjts till religion, att utnyttja människors och deras släktingars och vänners och husdjurs förflutna som vapen — sådan ser den politiska verkligheten ut. Så tycks den svenska parlamentarismen vilja ha saker och ting. Och på den brädan är Annie Lööf en värdefull pjäs.

 

Och att Annie Lööf nu ställs öga mot öga med gamla citat, motioner och uttalanden är inget unikt. Den som letar exempel på hur svenska partiledare till leda tvingas äta upp citat från ungdomstiden, det förflutna, behöver inte leta särskilt länge. Och Lars Ohly, Vänsterpartiets förre partiledare, är väl vår tids flagrantaste exempel på hur gammal skåpmat friterades till nya kotletter i Janne Josefssons stekpanna.

 

Första frågan till efterträdaren Jonas Sjöstedt följde samma tema (och lär följa samma tema i många år framöver): "Är du kommunist?" Annie Lööf har kommit undan exceptionellt lindrigt från sina hyllningsord om förebilden Margaret Thatcher, den europeiska nyliberalismens frontfigur och allierad med Chiles brutale despot Francisco Franco. Kommer Centerns framtida partiledare hädanefter tvingas besvara frågan: "Är du nyliberal?"

 

Annie Lööfs missbedömning har öppnat för den kursändringen, och det är mycket oklart huruvida Centern som parti i längden vinner på den nuvarande förvirringen. I TV4 Nyheterna sade inrikeskommentatorn Ulf Kristefforsson att Centern på vissa håll kallats partiet där "bonde söker fruar". En dålig ordvits, kanske, men en talande beskrivning för den dokusåpa som Centerns färd mot natt blivit inför allmänhetens beskådning.

 

Vem ska utgöra Centerns väljarbas om tio år? De talar om ett hållbart och grönt Sverige med förbundna ögon: under egen regeringsställning låter de landsbygden avvecklas, urskogar försvinna och planer på nya kärnkraft att springa fram ur nylagd asfalt. Jakten efter supportrar på Stureplan har fått Centern att glömma vilka de verkliga vännerna är: köttindustrin, jaktlobbyn och en och annan socialliberal som frågar sig vad som hänt med hennes parti.

 

 

MER LÄSNING

Skogens pris

Umeå vs glesbygden

 

Svarta ankungen: Ett reportage om Lapplands guldfeber och finanskrisens vinnare (bok)

 

 

 

Läs fler essäer/debatter och reportage av Klas Lundström.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

KONTAKT

INFO [a] KLASLUNDSTROM.COM

 

@RASTAREPORTERN

RONGO FÖRLAG

 

 

 

KÖPA BÖCKER?

 

MEJLA ANTINGEN HIT, BESÖK RESPEKTIVE FÖRLAGS HEMSIDOR, FRÅGA HOS VÄLSORTERADE BOKHANDLAR ELLER, KANSKE ENKLAST, SKROLLA I NÄTBOKHANDELN.

 

 

 

 

 

 

 

 

COPYRIGHT © ONEWEB 2013 | ALL RIGHTS RESERVED | WWW.KLASLUNDSTROM.COM