EN MOLNFRI MORGON FÖLL DÖDEN FRÅN HIMLEN

En molnfri morgon föll döden från himlen

TEXT Klas Lundström

FOTO National Archives and Records Administration

 

Barack Obama har besökt den japanska staden Hiroshima och Argentinas huvudstad Buenos Aires, två platser för evigt ärrade av amerikansk utrikespolitik. Nedrustningen var en viktig fråga när Obama tillträdde, men en ny rapport visar att nedrustningen inte varit så långsam sedan Kalla krigets slut som under hans år i Vita huset.

 

»En molnfri morgon föll döden från himlen.« Det är inte ett citat ur den chilenske diktaren Pablo Nerudas poem om Francos tyskunderstödda bombräder i inbördeskrigets Spanien, det är USAs president Barack Obamas beskrivning av en augustimorgon 1945, då atombomben »Little Boy« föll över den japanska hamnstaden Hiroshima.

 

»Och förändrade världen för alltid. En ljusblixt och en vägg av eld förstörde en stad och visade att mänskligheten besitter medlen som krävs för att utplåna sig själv«, säger den amerikanske presidenten.

 

I fredsparken möts olika världar: forna fiender i krig och »världens mäktigaste person« och för evigt ärrade överlevande efter den 60 kilo tunga atombomben »Little Boy«. Ledaren för världens största kärnvapenmakt talar om »en kärnvapenfri värld« ett stenkast ifrån själva nedslagsplatsen, och resultatet av ett stycke teknisk och militärindustriell ingenjörskonst som hade sin början med ett Nobelpris i kemi 1934.

 

I början av sin första mandatperiod vann Obama själv fredspriset i Nobels minne för sin fredssträvan och ambitioner för en hållbar fred i Mellanöstern, särskilt mellan Israel och Palestina. Lika ihågkommen för det priset lär Barack Obama bli för att som förste sittande president ha besökt Hiroshima och talat direkt till överlevande.

 

Det var emellertid aldrig tal om att officiellt be om ursäkt för de släppta atombomberna – tre dagar efter Hiroshima fälldes även »Fat Man« över Nagasaki och totalt har 250 000 människor dött i sviterna av bomben och dess radioaktiva arv. Obamas administration hade förmodligen inte kommit ifall det hade varit tal om att tillhandahålla den japanska befolkningen en ursäkt, men hans besök har ändå varit uppskattat.

 

Tidigare i våras, i samband med fyrtioårsdagen av militärkuppen i Argentina, kastade Obama en blomsterkrans i vattnet vid Minnesparken i Buenos Aires för att hedra offren till den USA-stödda juntan som styrde mellan 1976–1983. Tusentals försvann och har aldrig påträffats, inte minsta spår.

 

Havet är lika mycket den symboliska som närmaste platsen som de försvunna regimkritikernas anhöriga kommer en minneslund; efter att ha torterats och misshandlats kastades många levande ut ur flygplan och helikoptrar. Många blev vittnen juntans avskyvärda sätt att behandla politiska fångar, men från västvärldens sida – och framför allt USA – var det ingen som ingrep för att sätta punkt för militärregimen.

 

»USA medverkade i brott mot mänskliga rättigheter i regionen. Nu har USAs president fyrtio år senare lovat att öppna arkiven – vi hoppas att han håller det löftet«, sa Estela Carlotto från Mödrarna vid Plaza de Mayo, som i decennier krävt att den argentinska staten ska göra mer för att reda ut vad som hänt »de försvunna«, till The Guardian.

 

Vad som redan kommit fram ur de amerikanska arkiven är att den dåvarande utrikesministern Henry Kissinger uppmanade sin argentinska kollega, amiralen César Guzzetti, att göra processen kort med de vänsterpolitiska elementen.

 

»Desto fortare du lyckas med det, desto bättre«, var Kissingers råd enligt diplomatdokument som offentliggjordes 2002.

 

Nyligen dömdes Argentinas sista diktator under militärstyret, Reynaldo Bignone, till tjugo års fängelse för sin medverkan under »Operation Condor«, en CIA-stödd terroroperation som mellan 1968–1989 skickade uppemot 80 000 vänsteraktivister i döden längs med kontinenten, varav en stor del i Argentina. Bignone var inte ensam, även sjutton andra ex-militärer som skolats i underrättelseverksamhet och tortyr i USAs utbildningscenter i Panama dömdes till långa straff.

 

Jorge Videla, den general som ledde militärjuntan under de första åren i slutet av 1970-talet, avled själv bakom lås och bom 2013, efter att ha dömts till livstids fängelse för brott mot mänskligheten.

 

I USA har ingen ställts inför rätta för inblandning i latinamerikanska länders angelägenheter.

 

»Demokratier måste ha modet att erkänna när vi inte lever upp till de ideal som vi står för. Och vi har varit för saktfärdiga med att tala om mänskliga rättigheter, vilket var fallet här«, sa Obama i sitt tal i samband med ceremonin vid Minnesparken i Buenos Aires. Någon officiell ursäkt för USAs handlande i Argentina – och för den delen övriga Latinamerika under Kalla kriget där USA hjälpte till att installera högerdiktaturer i Bolivia, Brasilien, Chile, El Salvador, Guatemala, Nicaragua, Paraguay och Uruguay – var det dock aldrig tal om.

 

Frågan är hur mycket en ursäkt hade varit värd. »Obama – åk hem!« var en återkommande banderolltext som demonstranter välkomnade den amerikanske presidenten med.

 

I japanska Hiroshima brändes inga amerikanska flaggor eller genomfördes det några större manifestationer i protest mot president Obamas besök.

 

»Varför kommer vi till den här platsen, till Hiroshima? Vi kommer för att begrunda de hemska krafter som släpptes lösa i ett inte alltför avlägset förflutet«, sa han i sitt tal.

 

Utåt har Obama varit tydlig i sin strävan att banta USAs kärnvapenarsenal, men nya siffror från Pentagon visar att 2015 års nedmontering var den lägsta under hans snart två gångna mandatperioder. Pentagons siffror visar också att Obamas administration är den som bantat minst sedan Kalla krigets slut.

 

Under Obamas år i Vita huset har USA minskat sin arsenal med 702 kärnvapenpjäser. »Det i sig är ingen låg siffra«, menar Federation of American Scientists (FAS), en organisation som bildades 1945 av vetenskapsmän som själva varit med och tagit fram atombomben men sedan vänt sig mot vapnets förödande följder. »Men förutom Ryssland är det inga länder i världen som har fler än 300 kärnvapenspetsar«, skriver FAS i en rapport som publicerades i samband med Obamas besök i Hiroshima och Nagasaki.

 

Kärnvapen har sedan kärnvapenkapplöpningen mellan USA och dåvarande Sovjetunionen på 1960-talet förblivit ett inslag i den globala försvarspolitiken. Frågans sprängkraft gav sig nyligen tillkänna av kritiker till Sveriges ingångna värdlandsavtal med försvarsalliansen Nato. I skrift finns det inga garantier på att exempelvis amerikanska kärnvapen inte kommer att beträda svensk mark. En oro som försvarsminister Peter Hultqvist viftat bort och kallat för »myter«.

 

»För ganska precis ett år sen flög två amerikanska bombplan av typen B52, byggda för att bära atombomber, in över Sverige. Eskorterades av ett par Jas Gripen korsade de svenskt luftrum och dånade ut över Hanöbukten, där de simulerade fällning av minor från luften«, skrev journalisten Olle Lönnaeus i en krönika i Sydsvenskan inför riksdagsomröstningen om värdlandsavtalet. Senare i sommar, påminner han, kommer Sverige återigen att öva krigföring i svenska och polska Östersjön tillsammans med Nato i övningen Baltops16.

 

Senast världen ställdes på randen till verkligt kärnvapenkrig var i samband med »Kubakrisen« och sedan dess har Natoländer som Storbritannien och Frankrike och ickedemokratiska stater som Nordkorea och Pakistan skaffat sig kärnvapen. I USA började nedmonteringen av kärnvapenarsenalen under Nixon-åren, men mest kärnvapen har nedmonterats under George Bush den äldre och sonen W Bushs år. Betydligt långsammare har det gått under Bill Clinton och Obamas ämbetsperioder, visar FAS rapport.

 

Under Obama har trenden rentav varit negativ, troligtvis till följd av en nyvaken militär global upprustning. Men hela skulden kan inte falla på Obama, menar FAS:

 

»Hans vision om en betydande nedmontering för att sätta punkt för Kalla krigets tankebanor har underminerats av motståndare i såväl kongressen som i Kreml.«

 

Barack Obamas deltagande på ceremonier i Hiroshima och Buenos Aires har en sak gemensamt: vikten av att vårda minnet om att döden kan falla från himlen. »Banditer med svarta munkar som välsignade kom farande genom rymden för att döda barn«, skriver Pablo Neruda om bombningarna under spanska inbördeskriget.

 

John Hershey skriver i sin klassiska reportagebok »Hiroshima« från 1946:

»Exakt femton minuter över åtta på morgonen den 6 augusti 1945, japansk tid, vid tidpunkten då atombomben blixtrade till över Hiroshima, hade fröken Toshiko Sasaki, kontorist på East Asia Tin Works personalavdelning, just slagit sig ner vid sitt skrivbord och vänt sig om för att säga något till kvinnan vid bordet intill.«

 

Sedan, precis som Obama sa i sitt minnestal den 27 maj, förändrades världen för alltid.

 

Reportaget publicerades först i Syre.

 

 

 

 

Kärnavfallets pionjärer

REPORTAGE

 

»Världens dyraste begravning.« Det skulle Onkalo, planerad gravplats för Finlands kärnavfall, kunna kallas. Men Onkalo är en ovanlig kyrkogård, här lever det begravda vidare i flera hundra tusen år. Arbetaren har besökt platsen som ska ge svar på kärnkraftsindustrins svåraste utmaning: hur att bäst förvara livsfarlig avfall.

 

 

 

 

 

»Three Mile Islands sista vittnen.« Världens första direktsända kärnkraftsolycka.

REPORTAGE

 

Den första kärnkraftsolyckan som kablades ut över världen var Three Mile Island (TMI) utanför Harrisburg, Pennsylvania. De som vägrar glömma det som hände den 29 mars 1979 har såväl myndigheter som det politiserade kollektiva minnet emot sig.

 
 
 

 

 

Start

 

COPYRIGHT © 2017 | ALL RIGHTS RESERVEDPRIVACY STATEMENT | TERMS & CONDITIONS