INTERVJU 2

»Döden är en marknad«

 

Klas Lundströms Q&A om e-boken Döden.

 

Varför skriva ett reportage om döden?

 

– Liksom många andra har jag stiftat bekantskap med döden i många former, jag själv var nära att dö när jag var nyfödd till följd av en medfödd åkomma. Så det är nog för mig något som ständigt finns där. Det är ett olustigt tema att närma sig, tro inget annat, men som yrkesperson blev jag intresserad av att få veta mer om hur det är och fungerar att ha »döden« som affärsidé, produkt och inkomstkälla. Kanske bidrog det utdragna arbetet med reportaget om Per-Ove Carlsson, som dog i Papua Nya Guinea 1992, till skrivprocessen, kanhända som ett slags terapi.

 

Och vad fann du?

 

– Att döden är en marknad, vilken som helst, och att döden inte är en marknad, vilken som helst. Jag reste omkring och träffade olika aktörer runtom i Sverige för att få deras bild av deras jobb och uppgift, och klart är att många försöker att få till nytänk i en bransch som väldigt få aktörer haft en närmast oinskränkt makt över.

 

Är det bara ett reportage, eller är det en personlig resa också?

 

– Ja, det kan man kanske säga. Jag tar mig friheten att vandra mellan minnen, grubblerier och reportage lite som jag vill. Min förhoppning är att läsaren inte ska avskräckas av textens titel, och även ha överseende med de olika avgrunder jag tar dem med till. Det är inte i avskräckande syften.

 

I texten finns en passage där du besöker ett kalhygge i södra Lappland, där läsaren plötsligt finner sig i en eka rodd av en färjekarl. Berätta mer om den biten.

 

– Det är ett stycke text som kom någonstans inifrån, oklart var. Men det är ord som kommer till en då och då, inte alltför ofta, som du vet betyder något särskilt, med någon djupare mening och utan att jag egentligen letat efter den innan. Jag ser något hoppfullt i den delen, i vad den försöker förmedla.

 

 

 
 
 

COPYRIGHT © 2017 | ALL RIGHTS RESERVEDPRIVACY STATEMENT | TERMS & CONDITIONS